Bild

Ensam kamp för demokratin

Vad gör en parlamentariker hela dagarna? Barometern tog rygg på länets mäktigaste kvinna, Anna Hedh, och följde med i maktens korridorer i EU-parlamentet.

Anna Hedh (S) är på väg till Strasbourg. Det vill hon inte. Ja, det är inte så att hon inte fortfarande brinner för politik, att hon inte fortfarande vill göra skillnad. Det är snarare att det är just Strasbourg. Tolv veckor om året går flyttlasset från Bryssel till Strasbourg. Alla de 766 parlamentarikernas tillhörighet packas ihop i en modern men väldigt plastig variant av en sjömanskista. Det sägs att den historiska franska staden vid Rehns västra strand växer med 20?000 invånare. Uppgifter gör gällande att hela flyttkarusellen kostar ofattbara två miljarder euro per år.

– Det är pinsamt och idiotiskt att flytta och ett nästan oöverskådlig slöseri med pengar, säger Anna Hedh.

Den franska presidenten François Hollande har sagt att Strasbourg inte är en plats utan en symbol och det är kanske svårt att argumentera om.

Anna Hedh lägger vant sitt bagage på röntgenbandet på Kalmar Öland airport. Hon har lärt sig att resa lätt, att bo i en landsände som är en kommunikationsskugga innebär att anpassa sig.

– Jag har testat tåg, men tyvärr det funkar bara inte. Det blir flyg.

Det blir långa promenader i flygplatskorridorer med handbagage på hjul.

– Passa på nu grabbar. Det här är sista chansen att köpa snus, säger hon och pekar på en kiosk.

Hon berättar om när hon en gång missade att köpa snus under en parlamentssejour.

– Christofer Fjellner (M) är den som arbetat hårdast för det svenska snuset i EU. Han har fått en lite snuskyl av Swedish Match och säljer dosor för två euro styck. Men där går min gräns. Jag är hellre utan än köper av honom.

Vi sitter i SAS-loungen på Arlanda och inväntar flyget. En representant från Industrifacket ursäktar att han varit väl brysk i en twitterkonversation med Anna Hedh, men hon ler bara. Hon gillar tuffa tag i den politiska debatten.

Få stora frågor är nog så döda som debatten runt EU. En titt på ett organisationsträd eller beslutsflöden får även den mest engagerade att tröttna. Sedan Lissabonfördraget kan man nu betrakta det politiska EU som en tvåkammarriksdag där parlamentet nu har alltmer att säga till om. Sverige tillhör också ett av de länder som engagerar sig minst, även om vi är oerhört påverkade av beslut som tas i Strasbourg. Barometern visade exempelvis att 60 procent av beslutspunkterna i fullmäktigemötet i Kalmar kommunfullmäktige gick att spåra i EU direktiv. Ändå är intresset nära noll för EU-frågor. Även från media. När Anna Hedh blev invald 2004 fanns det 28 fasta svenska korrespondenter i Bryssel, i dag är det 3. Anna Hedh och de övriga 19 svenska parlamentarikerna arbetar hårt med att prata om EU, få media att skriva och reser mycket i landet.

– Jag försöker hålla lördagen helt ren för familjen. Jag tillbringar två till tre dagar i Bryssel eller Strasbourg och resten av veckan är jag runt i Sverige för att prata EU. Jag vill att vi ska engagera oss mer.

Strasbourg är vackert. Val av plats för fredsprojektet EU är nästan övertydligt. Visserligen i Frankrike men Tyskland ligger bara några spårvagnshållplatser bort. Anna Hedh bor på ett fräscht lågprishotell centralt. I centrum står den gotiska katedralen. Hon tar oss med till sin favoritrestaurang där vi äter carpaccio och tar en kvällspromenad runt domen som är staden största sevärdhet.

Det är långa dagar för en parlamentariker i Strasbourg. De flesta är i tjänst ända fram till klockan elva på kvällarna. Möten, följs av voteringar som följs av möten. På ett gruppmöte med socialisterna är det fler deltagare än under ett fullmäktigemöte i Kalmar, detta följs av ett möte med Socialdemokraterna, där partiets sex parlamentariker trängs i Marita Ulvskogs lilla rum tillsammans med sakkunniga och sekreterare.

Det är dags för S-ledamöterna att snacka ihop sig om hur man ska rösta om EU:s budget. Anna Hedh och Marita Ullvskog tillhör EU-krititiker och vill därför minska budgetramen medan Göran Färm vill rösta för liggande förslag. Till sist enas gruppen att de som är för röstar ja, och de som emot lägger ner sina röster.

– Det hade sett lite lustigt ut om vår lilla grupp hade röstat på tre olika sätt, säger Anna Hedh.

Mothugg från brittiskt håll

Det är inte helt enkelt att förstå varför politiken skiljer sig mellan riksdagen och EU-parlamentet. Strax före jul berättade jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) i Barometern att hon älskade kvoteringar, detta några veckor efter att Cecilia Wikström (FP) i Strasbourg hållit ett brandtal om att förslaget om att tvinga kvoteringar in i börsstyrelser måste stoppas. Just debatten om kvoteringar sker sent på kvällen i den enorma plenisalen. Den för tankarna snarare till Dödsstjärnan i Star Wars än ett folkvalt parlament. Den här kvällen är det också kusligt tomt. Bland de svenska parlamentarikerna går förutom Cecilia Wikström, också Anna Hedh och debatterar. Hon vill att parlamentet ska anta förslaget om kvotering och får mothugg av en britt.

– Innan jag blev parlamentariker drev jag ett företag. Min fru har tagit över, hon har under en tid anställt tio personer, endast en har varit kvinna. Kvinnor vill inte anställa kvinnor, därför behöver vi inte införa någon ny lag om kvotering, säger han.

Ibland blir argument lite snurriga i parlamentet. Men förslaget om kvotering antas och EU går alltså ett steg längre än världens mest jämställda land, Sverige, har gjort.

Politik handlar om kompromisser. När det gäller EU-parlamentet är det nästan överdrivet. Maktdelningen förutsätter att parlamentet och kommissionen är eniga och då måste hänsyn hela tiden tas till EU, medlemslandet, gruppen och även partiet. Ofta är det grupptillhörigheten som avgör hur man röstar snarare än hur politiken ser ut på hemmaplan. En sen kväll ser vi Jean-Marie Le Pen äta i parlamentets matsal omringad av sitt lilla entourage. Hans parti, högerextrema Front National, tillhör kategorin grupplösa. Här delar de bänkar med andra partier som närmast kan beskriva som fascistiska som ungerska Jobbik, belgiska Vlaams Belang, brittiska National party som arbetar för att den etniska vita gruppen i Storbritannien ska bli i majoritet. För en dryg månad sedan meddelade att Front National vill bilda en ny grupp med högerextrema partier. Vilka som ingår är ännu inte klart, det blir heller inte lätt, det finns stor osämja bland de grupplösa där bland annat rasistiska Ataka från Bulgarien beskyller National party för att behandla dem rasistiskt. Bland annat har Front National uppvaktat Sverigedemokraterna inför valet i maj.

– Vi får fjäska för pingvinerna.

Anna Hedh är arg för att de välklädda vakterna bär frack och medaljer medan de kvinnliga bara har en enkel dress och att hon är tvungen att lägga huvudet på sned för att hjälpa oss få tillträde till parlamentssalen för fotografering. Det handlar mycket om kontakter och sätt i Strasbourg, något en öländska till en början hade svårt att ta in. Men nu sätter hon sig vant i en svart Mercedes med privatchaufför som kör henne mellan parlamentet och lågprishotellet Ibis.

Är det ensamt?

– Ja. Jag är borta från familjen för mycket.

Men hon försöker umgås och träffa människor. Hon äter alltid en middag med en dansk parlamentariker när hon är i Strasbourg och under vårt besök rensade S-gruppen ut ett grupprum för att på länk se Portugal klå Sverige i VM-kvalet.

Under sejouren i november delades också Sacharovpriset ut. Det är EU:s fredspris. Denna gång gick det till 16-åriga Malala Yousafzai. Den pakistanska flickan som sköts i huvudet av talibaner men mirakulöst lyckades överleva. Hon håller ett bejublat tal inför hänförda parlamentariker. Anna Hedh bryter mot protokollet då hon reser sig upp för att fotografera den unga flickan.

Mäktig personvalskampanj

Anna Hedh gjorde en av de mäktigaste personvalskampanjerna i svensk politisk historia 2004. Hon placerades på baksidan av valsedeln och på 32:e plats men lyckades trots detta kryssa sig in i parlamentet. Öländskan fick hela 32 000 röster. Valet efter sattes hon på valbar plats och hade en bekvämare resa. Dagarna efter vi lämnar henne är det åter dags att sätta listan. Och Anna Hedh är påtagligt nervös.

– Jag vet inte alls hur partiet tänker, jag har aldrig varit inne i de innersta kretsarna. Och vad gör jag om jag hamnar utanför? Jag kommer aldrig att orka med den typen av personvalskampanj som jag gjorde 2004.

Hon har heller inte så mycket att falla tillbaka på, menar hon. Hon har varit fritidsgårdsföreståndare i Mörbylånga, det är egentligen det enda jobb hon haft vid sidan av politiken. Parlamentarikerna har heller inte lika gynnsamma pensionsvillkor som riksdagsledamöterna.

Men trots oron ser det ut att lösa sig. Anna Hedh hamnar återigen på valbar plats.

– Nu kör vi en mandatperiod till, säger hon.

Grafik
annonsutrymme