Byxneddragning om inkomstklyftor

Artikeln publicerades

Det skedde efter att det konstaterats att Sverige är det OECD-land där andelen fattiga ökat snabbast de senaste 25 åren och samma dag som det kunde redovisas att antalet dollarmiljonärer exploderat i vårt land.

För folkpartiapologeterna Hamiltonoch Ullenhag är denna utveckling inte något problem. Hela deras ekonomiska politik går ju ut på att vidga skillnaderna i samhället.

De som jobbar ska få skattesänkningar medan de som går arbetslösa eller är sjuka ska få det sämre. I sina interna dokument hävdar alliansregeringen att sådant driver fram ökad sysselsättning och lägre arbetslöshet.

Så varför Hamilton och Ullenhag lägger energi på att försöka visa att jorden är platt och att skillnaderna inte ökat under regeringen Reinfeldts förefaller obegripligt.

Ty skulle de ha de rätt vore det enbart ett bevis för att regeringen har misslyckats.

För FP borde det räcka med att tvingas bära omkring på den kraftigt växande arbetslösheten och de fallande kunskapsresultaten i skolan.

Men även om S-ledningen drar ner brallorna på folkpartisterna, krävs en egen politik som med kraft kan ta itu med de växande inkomstskillnaderna.

Här finns lovvärda insatser i form av en bättre arbetslöshetsförsäkring, större investeringar samt fler i utbildning. Men för att pressa tillbaka inkomstklyftorna krävs mer.

Betydligt djärvare skulle man kunna gå fram vad gäller beskattningen av vissa fastigheter, stora förmögenheter samt höga inkomster.

Istället för ett höjt barnbidrag om 100 kronor skulle kunna föreslås en rejäl höjning om 300-500 kronor i månaden. Ett par hundratusen behöver uppgradera sin kompetens i ett särskilt kunskapslyft. Kommuner och landsting behöver ökade resurser och de sociala försäkringarna rustas upp.

Istället för att envist hålla fast vid överskottsmålet krävs betydligt mer kraftfulla investeringar i vägar, järnvägar och bostäder än vad som hittills redovisats.

Fler människor i arbete är nämligen den viktigaste insatsen som behövs om inkomstskillnaderna i det svenska samhället ska kunna minska. Till det krävs både tillväxt, högre välfärdsambitioner samt ökad omfördelning.