Centerpartiupproret

Artikeln publicerades

Dels har vi centerpartister, inte sällan med förankring i Stockholms mera nyliberala kretsar, som gillar programmets tydliga högerlutning. Här finns figurer såsom Per Ankersjö, Fredrick Federley samt företrädare för ungdoms- och studentförbundet.

I denna gruppering gillar man idéer som betonar individens frihet snarare än gemensam trygghet. Här förespråkas möjlighet till månggifte, platt skatt, slopad skolplikt, avskaffad arbetsrätt samt allehanda tokigheter. En inriktning på politiken som också partiledaren Annie Lööf förfäktade innan hon efterträdde Maud Olofsson.

Dels har vi de mer traditionellt inriktade centerpartisterna. Här finns många tunga lokalpolitiker och riskdagsledamöter med en mera vardaglig förankring i den mylla ur vilken partiet hämtar sina kärnväljare.

Här vill man betona ansvaret för de sämst ställda, stärka regionalpolitiken, fördela från rik till fattig, lyfta miljöfrågorna samt sätta landsbygdens villkor i förgrunden.

Striden tycks bli hård – och bägge sidor är nog förvissade om att partiets framtid till stor del avgörs här och nu. Riksdagsmannen Staffan Danielsson säger i Aftonbladet att programmet är ”för nyliberalt” och att det krävs stora förändringar, annars riskerar partiet ”att splittras”.

Partiveteranen Hans Lindqvist går så långt att han jämför idéprogramsförslaget med den amerikanska Tea-Party rörelsen.

De senaste rapporterna ger vid handen att flera distrikt, inte minst i södra Sverige, nu går samman för att försöka ändra programmets inriktning. Detta kan man förstå. Partiet är så illa ute att det riskerar att falla ur riksdagen i nästa val och behöver knappast förknippas mer fler idéer från sin tokhögerfalang.

Men oenigheten mellan nyliberaler och traditionalister återfinns inte bara på riksplanet.

Att döma av nyliga uttalanden som gjorts av två av partiets tyngsta politiker i Kalmar län skär konflikten som en glödgad kniv också i det lokala Centerpartismöret.

Riksdagsmannen och partistyrelseledamoten Anders Åkesson från Kalmar, sa nämligen häromdagen till Aftonbladet, angående programmet, att ”i grunden är det bra. Detaljer kan förtydligas men inga större förändringar.” Förhoppningsvis sansar sig Åkesson till det är dags för partistyrelsen att behandla programmet.

Samtidigt slog oppositionsledareni landstinget, Christer Jonsson, på sin blogg fast att ”värderingarna skär sig”.

”För Centerpartiet har det alltid varit en självklarhet att vi ska hjälpas åt och att politiska gemensamma lösningar är ett viktigt redskap för det. Därför blir idéprogrammets inriktning mot en avlövad stat och att vi ska befrias från staten/samhället ett stort ideologiskt steg som i varje fall inte jag delar. Det är också uttryck för kanske den största bristen i förslaget – bristen på solidaritet.”

Självfallet har Christer Jonsson sina poänger.

Ska Centerpartiet komma tillbaka som en relevant politisk kraft måste det nämligen åter börja betona trygghet och jämlikhet och bryta med den inriktning på politiken som inleddes när Maud Olofsson blev partiledare.