Rosenbads alla nollor

Artikeln publicerades

Fem av statsråden är riktiga nollor. Medan finansminister Anders Borg skrivit under 31 propositioner har it- och energiministern Anna-Karin Hatt (C), migrationsministern Tobias Billström (M) och kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (M) inte lagt fram en enda egen proposition.

De två statsråden under Carl Bildt i Utrikesdepartementet, handelsminister Ewa Björling och biståndsminister Gunilla Carlsson, har inte heller kommit med några propositioner, medan deras chef i alla fall svarat för sex sådana förslag mitt under twittrandet.

Tre andra ministrarär inte heller mycket att hänga i julgranen.

De har bara lagt fram en enda proposition vardera. Det är integrationsminister Erik Ullenhag (FP), landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) och socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M).

Till bottenligan får också räknas försvarsminister Sten Tolgfors (M), EU-ministern Birgitta Ohlsson (FP) med två propositioner vardera och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) som orkat med hela tre propositioner.

Ingen vidare rivstart kan noteras för de nya centerstatsråden från i höstas Annie Lööf och Lena Ek. De har bara skrivit under var sin proposition.

Det går avdenna kartläggning att dra slutsatsen att de som är passiva i lagstiftningsarbetet generellt sett är mycket dåliga på att sätta fart på utredningsarbetet i sina departement.

De ”fem nollorna” har fått igång sammanlagt nio utredningar, varav Lena Adelsohn Liljeroth svarat för sex stycken.

Men det finns statsråd som ligger i. Justitieminister Beatrice Ask (M) har hunnit med 21 propositioner och tillsatt 23 utredningar. På plussidan hamnar finansmarknadsminister Peter Norman, som trots att han kom in i regeringen hösten 2010 har skrivit sju propositioner och tillsatt tio utredningar

När statsvetare har kommenterat den magra arbetsinsatsen är omdömet rätt hårt. Uppseendeväckande liten aktivitet, kommenterar en docent i Uppsala som forskat på regeringars inre liv.

Förklaringen till denna brist på aktivitet kan naturligtvis ligga i den parlamentariska situationen. När alliansregeringen 2010 förlorade sin majoritet i riksdagen blev den skotträdd och vågar inte riskera att åka på en propp av oppositionen. Det leder till passivitet och handlingsförlamning.

Reinfeldts paroll i det här osäkra läget för regeringen är att kommendera ”sitt i båten” och ”gör inget förhastat”. Hur länge kan Sverige regeras av detta opportunismens blöta finger?

En annan forskare,specialist på politiskt ledarskap, tror att förklaringen helt enkelt handlar om bristande förmåga att leda en organisation.

Vissa av de här personerna är troligen inte särskilt starka som ledare. Ett framgångsrikt politiskt ledarskap handlar om att driva på och ta initiativ. Är det något som betalar sig i politiken är det ambition och handling, säger forskaren.

Det man kan notera är att alla centerstatsråden, både de nya och gamla, befinner sig i nollornas värld eller näst intill.

Det påminner om vad den evige och alltid slagfärdige parti-sekreteraren (S) Sten Andersson sade när Centerpartiet i TV- rutan förkortades med ett C mellan två parenteser, alltså (C):

”Ingenting annat än en nolla med öppning åt höger”.