Seminarium i SVT-debatten

Artikeln publicerades

Där alliansens företrädare menade att deras stora skattesänkningar gett positiv effekt på arbetslösheten, kunde Stefan Löfven (S) kallt konstatera att arbetslösheten nu är högre än när regeringen tillträdde på hösten år 2006.

Fredrik Reinfeldt slängde siffror omkring sig och var i övrigt påtagligt blek. Överraskande nog verkade inte statsministern riktigt förberedd. Kanske ville han bara ge sina i opinionen plågade partiledarkollegor utrymme?

Men Centerpartiets Annie Lööf tog inte chansen.

Tidigt körde hon huvudet i väggen och framhöll sin regerings förträfflighet, men lyckades inte förklara sitt genanta misslyckande vad gäller ungdoms- och långtidsarbetslösheten.

Stefan Löfven var inte särskilt framfusig, utan kunde mest visa regeringens tillkortakommanden om jobben. Han konstaterade det enda rimliga: stora breda skattesänkningar leder inte till framgångar.

Hellre tillfälligt sänkt arbetsgivareavgift för företag som anställer en ung arbetslös, än permanent låg arbetsgivareavgift för företag som har unga människor anställda.

Jan Björklund (FP) trampade i klaveret redan efter några minuter när han kritiserade socialdemokraterna för att vilja höja bidragen till de som inte jobbar. Vad han menade var de höjda tak i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen som även hans eget parti föreslog i somras, men som det inte längre, märkligt nog, tycks stå för.

 

Efter att debatten om läget på arbetsmarknaden böljat fram och tillbaka under den första halvtimmen, blev det bestämda intrycket att alliansregeringen var på defensiven.

Vilket inte är särskilt konstigt, med tanke på att regeringens fyra partiledare försökte beskriva en verklighet på arbetsmarknaden och resultat av den förda regeringspolitiken som inte finns.

Debatten rullade vidare med en diskussion om invandringen där inte minst Stefan Löfven gjorde en fin insats och med starka ord klädde av Jimmie Åkesson (SD).

Under debattens första timme kom också miljöfrågorna upp.

Självfallet blev det Åsa Romson (MP) som här fick breda ut sig och regeringen i form av Annie Lööf imponerade inte. Lööf menade att hon inte hade några problem med ”ekonomiska styrmedel”, men vände sig emot den hastighet som MP vill införa dem.

Även Jonas Sjöstedt (V) var stark när det kom till miljöfrågorna.

Det trista med debatten var emellertid frånvaron av ideologiska resonemang och skiljelinjer.

Kanske vore det bättre om statsministerkandidaterna Reinfeldt och Löfven kunde mötas i en egen duell, i en debatt arrangerad av partierna själva. Gärna ute i den så kallade verkligheten; den som regeringen tycks ha så förtvivlat svårt med.

Men det är väl, tyvärr, att hoppas på för mycket.