Tack till Gustav III och S-medlemmarna

Artikeln publicerades

För fyra dagar sedan valdes jag att leda socialdemokraternas valsedel i nästa års riksdagsval. Jag är stolt över uppgiften, som förpliktigar.

Socialdemokratin är inte mellanmjölk.

Vi ska stå för samhällsförändring, för ett rättvist samhälle som ger alla medborgare jämlika förutsättningar.

Vi ska sätta grimma på marknaden när den agerar så att medborgare och samhälle står där som förlorare.

Vi ska varje dag oförtrutet kämpa för ett Sverige som håller ihop, inte glider isär. Vi kallar det social demokrati och det är en väldigt framgångsrik politisk idé.

Jag känner energi och lust att vara med och få stopp på detta moderata experiment som lett fram till utförsäljning av landet, skolsegregation, massarbetslöshet, galopperande orättvisor, barnfattigdom och att sjuka och arbetslösa drivs ut i fattigdom.

Det räcker nu!

Med stolthet höjer jag min fana för en annan politik, en annan väg för Sverige. Om detta kommer jag att tala och skriva under de nio månader som ligger framför oss till valdagen.

Men än en gång, tack för förtroendet. Jag lovar att göra mitt bästa.

Och så vardet, det här med kung Gustav III, som i mars 1792 sköts till döds av Anckarström på en maskeradbal.

I veckan kom det ett brev hem till mig, skrivet av en kvinna på Försäkringskassan som liksom jag upprörts över att vi medborgare i Sverige numera ska beskrivas som kunder.

Hon hade vänt sig till språkvårdandets högsta ort, nämligen Svenska Akademien, för att fråga om det kan vara riktigt att beskriva en sjuk hos Försäkringskassan som kund.

Akademien, som 1786 instiftades av kung Gustav III för att arbeta på svenska språkets ”renhet, styrka och höghet”, det vill säga dess klarhet, uttrycksfullhet och anseende, och ger ut en ordbok som ett hjälpmedel att förstå ordens innebörd, kom raskt med ett svar.

Ordet kund verkar vara klart olämpligt i det aktuella sammanhanget.

Det är svårt att förstå varför man har övergivit det lättbegripliga och värderingsfria uttrycket: den försäkrade.

Jag skrev nyligenen motion till riksdagen om detta då det är en närmast existentiell skillnad mellan att vara kund på en marknad eller medborgare i ett samhälle.

Medborgaren ingår i ett sammanhang och som medborgare har vi ansvar för varandra i en gemenskap.

Kunden har inget ansvar för andra kunder och har ingen annan uppgift än att betala.

Jag menar att skolbarn, arbetslösa, sjuka, äldre på äldreboenden, patienter med flera är medborgare i landet Sverige och ska inte reduceras till kunder på en marknad.

Därför vill jag att riksdagen beslutar att begreppet kund inte är applicerbart på skattefinansierad välfärdsverksamhet.

Och idag tackar jag alltså kung Gustav III för postumt eldunderstöd.

 

 

Håkan Juholt

Kolumnisten är riksdagsledamot från Oskarshamn