Vilka statliga jobb ska bort, Magdalena?

Artikeln publicerades

Hon förklarade att det så kallade reformutrymmet är mycket litet under den kommande mandatperioden. Rimligen betyder det att om partiet inte genomför dessa besparingar så finns det mindre möjligheter att genomföra de reformer som partiet brukar lyfta fram som viktiga.

Det kan exempelvis vara förbättringar i a-kassa, sjukförsäkring, höjda barnbidrag, upprustandet av vägar och järnvägar, byggandet av bo- städer, satsningar på skolan eller andra insatser mot arbetslösheten.

Man kan förmodaatt Magdalena Andersson hellre sparar på det som ibland kallas för statens byråkrati än svänger om det vid årsskiftet genomförda femte jobbskatteavdraget.

De tolv miljarderna som detta avdrag kostar statskassan har Socialdemokraterna tidigare haft tillgång till när det räknat på vilka reformer det anser sig ha råd med. Men eftersom partiet nu, när skattesänkningen är sjösatt, inte vill återställa sänkningen faller denna finansiering bort.

Skulle Socialdemokraterna rakt av ersätta dessa tolv miljarder med bortrationaliserade jobb i staten handlar det om 25-30 000 anställda. Enligt Statens Arbetsgivarverk är cirka 240 000 anställda i staten.

Det betyder att mer än var tionde jobb i statsförvaltningen, de statliga affärsverken och andra verksamheter med anknytning till staten är i fara. Talar vi dessutom om att ett sådant sparpaket ska läggas ut enbart på de största myndigheterna hamnar vi på mycket stora nedskärningar.

Självfallet riskerar det grusa möjligheten för de anställda som blir kvar att verkställa beslut i riksdag och regering, att på ett korrekt sätt utföra de uppgifter som hör till rättsväsendet, att genomföra de tillsynsuppgifter som staten har eller förmedla de samhällstjänster som medborgarna enligt lag har rätt till.

Självklart ska det alltid finnas ambitioner att hålla igen på utgifter, vara varsam med skattebetalarnas pengar samt att försöka effektivisera statsförvaltningen. Allt sådant är vällovligt även om erfarenheten säger att det mycket sällan finns några stora pengar att hämta. Dessutom har inte Socialdemokraterna själva sagt att det handlar om att rakt av ersätta jobbskatteavdraget med en besparing på statsförvaltningen.

Men problemet äratt partiet har förklarat en statlig nedskärningsambition kopplat till just reformutrymmet utan att vara särskild konkret, vilket öppnar dörren för att tolka saken så.

Vilket i sin tur inte är märkligt, eftersom det enda som egentligen har inträffat sedan årsskiftet är att just jobbskatteavdraget har genomförts och som därmed accepteras mot- villigt av Socialdemokraterna.

Magdalena Andersson blir därför svaret skyldig: hur mycket ska sparas, hur många berörs och vilka uppgifter ska staten inte längre utföra, alternativt utföra på annat sätt?

Det handlar naturligtvis om de anställdas trygghet, men också om allmänhetens syn på statens roll och uppgift i samhället samt deras uppfattning om partiets regeringsduglighet.