Kultur

Anna Hedelius och Göran Willis har spanat efter teaterns själ

Kalmar Artikeln publicerades

Under två och ett halvt år har Anna Hedelius och Göran Willis varit på spaning efter den svenska teaterns själ. Resultatet har blivit boken Thalias hus där 55 teaterhus, från Ystads teater till Giron Samí Teáhter i Kiruna, presenteras.

Lasse Sonnesjö och dockan Signe är intervjuade i kapitlet om Byteatern i Kalmar.
Foto: Anna Hedelius
Lasse Sonnesjö och dockan Signe är intervjuade i kapitlet om Byteatern i Kalmar.

Anna har jobbat som journalist här på Östra Småland / Nyheterna. Numera är hon verksam som teaterrecensent i SVT:s Kulturnyheterna, och som frilansskribent. Göran Willis är dokumentärfilmare och författare och har gjort över 100 avsnitt av tv-serien K-märkt och ett tiotal böcker med K-märkt tema.

– Det är en livsstil. Oavsett om man är stjärnskådespelare eller scenarbetare är man med i ett gäng och jobbar mot en premiär. Det sätter sig i väggarna på ett sätt som är svårt att bevisa, säger Göran.

– Det finns så mycket att berätta, och många älskar verkligen sina arbetsplatser, trots teaterhierarkier och osunda arbetsförhållande är det så mycket som är bra, säger Anna.

– Det viktigaste är eldsjälarna som bär på historier som aldrig dokumenteras, säger Göran.

Han påpekar att teatern är inte bara byggd för att publiken ska se vad som händer på scen. Teatern är lika viktig som mötesplats.

– Och det är jätteviktigt att ha paus!

Äldst är Mariestads teater, invigd 1843, yngst Playhouse i Stockholm, invigd 9 september 2015. Mariestad var bland de första att visa nymodigheten film redan 1899. I dag används scenen 270 dagar om året. Playhouse finns i biografen Reginas tidigare lokaler

Mariestads teater är andets äldsta i landsorten.
Mariestads teater är andets äldsta i landsorten.

De har sökt sig bakom scenen, backstage.

– Även om det är tjusiga miljöer ute i foajén finns det alltid skräpiga bakutrymmen, säger Anna.

För varje teater finns fakta om invigning, premiärpjäs och arkitekt och antal platser.

Anna och Göran har rest runt i hela landet läst in sig på historien, letat rätt på gamla bilder och tagit nya, träffat människor som brinner för teater och ett och annat teaterspöke, som Gunnar i Hudiksvall. Han ägnar sig åt diverse hyss och spratt.

Spökar gör det också på Kalmar teater, intendenten Jörgen Astner berättar om en svårförklarad episod en kväll när han var ensam kvar och virade sladd. En ballong började plötsligt röra sig, steg för steg som ett barn höll den i handen. Då gick han hem. Kalmar teater beskrivs som ”historiskt eko vid Larmtorget”. Den invigdes 1863 med pjäsen En afton på Kalmar slott. Arkitekt var Bror Carl Malmberg, som också ritat Stora teatern i Göteborg. Kalmar teater har också använts som biograf, danspalats och cirkus med levande hästar.

De berättar historien om Byteatern, om hur fyra unga konstnärer kom seglande med skutan M/S Helene och ankrade i Kalmar och spelade teater där dockor och föremål var i fokus. Så småningom fick teatern flytta in den gamla oljefabriken i hamnen, och nyligen invigdes ”nya Byteatern, landets modernaste scenkonsthus.

De har gjort avgränsningen verksamma teaterhus, alltså inte operahus, och de har inte heller med Dramaten.

– Det finns redan fyra böcker om Dramaten, säger Göran.

Thalias hus syftar på Thalia, komedins och scenkonstens musa i den grekiska mytologin. Muserna underhöll gudarna med sång, dans och poesi.

Insprängt i boken mellan berättelserna om teatrarna finns ”mellanakter”, alltså fakta och kuriosa. I ordkunskap får man veta att saker inte alltid heter som de brukar, som till exempel kyrka, lingång, pundare och skvaller. Kyrka är transportlåda för scenkostymer, lingång en lyftanordning med flera stålvajrar. Pundare är en järntyngd som används för att hålla kulisserna på plats, och skvaller ljudöverföring från scen till loger. Teaterskrock är att man aldrig får tacka för applåder på genrepet för då kommer uppsättningen att läggas ner i förtid, eller säga ”lycka till” för det betyder otur.

Efter att ha rest land och rike runt efter teaterns själ har de hittat varsin favorit:

– Andersenteatern i Vamlingbo på Gotland. Den är byggd av passionen för teatern. Lars Ardelius blev refuserad av Dramaten så han byggde en egen teater i brygghuset, säger Anna.

– Malmö stadsteater som byggdes under andra världskriget. Danmark var ockuperat, men man satsade jättemycket, det fanns en framtidsoptimism, säger Göran.

De konstaterar att teater är ögonblickets konstform. Det som utspelar sig sker här och nu. Sedan är det över. Men kanske sätter dramatiken avtryck i väggarna?

Boken presenteras vid Bokmässan i Göteborg nästa helg. Den är utgiven av Historiska Media.