Kultur

Att läsa James Baldwin kan sluta i hovrätten

Kultur Artikeln publicerades

I Norstedts klassikerserie ges James Baldwins The Fire Next Time ut på nytt. Här kan läsaren stiga in i 1960-talets antirasistiska kamp i USA.

Boken kom 1963 och betydde mycket i och för den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Jag medger att jag tvekade om boken höll så många senare, men det gör den.

Några referenser är nog inte längre helt klara för dagens läsare. Elmer Gantry är predikanten som Sinclair Lewis skrev om, urtypen för en skojare i religionsbranschen – en som kan tekniken och spelar sin roll fulländat. Annat ska väl höra till allmänbildningen, Malcolm X och stadsdelen Harlem i New York City till exempel. X-et markerar att den tidigare slavägarens namn, som blev slavens efternamn, inte ska bäras av fria svarta män. James Baldwin ser en ny medvetenhet och den ska väl kallas ”Black Power” även om jag inte riktigt tror att begreppet myntats när Baldwin rörde sig i de medvetna miljöerna och skildrade mötena med aktivister.

I Lund demonstrerade studenter i november år 1968 när det var diplomatbesök med bland annat representation från Sydafrika. Kyrkornas världsråd hade den sommaren menat, att om vi inte i handling fördömer rasismen, förråder vi vår kristna kallelse. Några väl utvalda studenter – massåtal var det inte tal om – dömdes för förargelseväckande beteende (BrB 16:16) för att de sjungit ”We shall overcome” i Lunds domkyrka. Domen överklagades.

Hovrätten i Malmö skulle döma på utskrifter från rådhusrätten i Lund, men en genomgång av utskrifterna visade att på 137 sidor fanns 1.413 defekter. James Baldwin hade blivit James Bond och ”medlemskyrkorna” hade återgetts med ”negerflickorna”. Så var det. Jag har kollat i boken Världsproblem och kyrkofrid. De dömda ville ha nya förhör i hovrätten, men det fick de inte. Då valde de att sätta sig på åhörarplats, två av dem hade då så tydligt markerat sitt ogillande, att de också dömdes för rättegångsförseelse.

Rättegången slutade med att åhörarna avsjöng Internationalen, lagman Håkan Moberg bankade med klubban och ropade på polis, scenen var klassisk, ikonisk, när etablissemanget möter upprorsmakare. Så kan det alltså gå om man läser Baldwin och/eller uttalanden från Kyrkornas Världsråd. Naturligtvis dömde hovrätten till det straff rådhusrätten beslutat. De mer belästa visste att det lagrummet hade Hjalmar Branting avhånat och kallat ”lilla socialistlagen” eftersom det förargelseväckande kom från just det hållet. Så läs Baldwin!

Bok

Nästa gång elden

James Baldwin

Översättning: Olof Starkenberg

(Norstedts)

Visa mer...