Insändare

Biljettsystem, kött och femårsplaner

Insändare ,

Att få Sverige och dess invånare att bli ytterligare klimatsmarta verkar vara en trång intelligenssektor hos våra ansvariga politiker.

Nu tillsätts en utredning för att få ett enhälligt biljettsystem i kollektivtrafiken landet runt.

”De’ ska va’ enkelt”, säger utredaren. ”Samma biljett i hela landet”, säger en politiker. ”Vi ska överge bilen till förmån för kollektivtrafiken”, säger en annan politiker, hon som tvingade till sig statliga ”miljörabatter” för elcyklar och dito utombordsmotorer.

Enkelt, säger jag, samtidigt som jag säger att det är omöjligt om det ska gälla lika för alla medborgare över hela landet, såväl i Tensta som i Korpilombolo. Enkelt, då vägarna finns, resande finns och fordon med chaufförer kan ge en boost i ökat antal sålda fordon med ökat antal anställda förare. Detta ger skatteintäkter att täcka kostnader för detta ”jämlikhetsprojekt”! Men samtidigt är det lika omöjligt, ty annars hade vi haft detta system sedan länge.

Som vanligt blir det glesbygd som förlorar och tätort som ytterligare förlänger sitt försprång.

Vi ska även käka mer klimatsmart vilket man påstår innebär mer vegetabiliskt och mindre animaliskt på våra tallrikar.

Hon med elcykelrabatten säger att vi ska nog inte införa ”köttskatt” men kan väl tänka sig olika momssatser på olika matvaror. Vet inte om det fortfarande är så men hämtade jag hem min pizza var det lägre moms än om jag åt den hos bagaren, det kallar jag miljöfördelning det.

Att här ge konsumenten ”Svarte Petter” är som vanligt en politisk feghet då man inte vågar ge sig på varken uppfödnings- eller produktionsledet. Bara höromnyssens så gav länsstyrelsen i Kalmar, efter en överklagan, grönt ljus för en av landets kommande största grisfarmer. Vi kunde, även det nyss, se att enligt statistik är Gotland den kommun som har flest nötdjur per invånare. Gotland är ju förutom en kommun, ett landskap och ett län. Hade nu Öland varit en kommun hade dess sammanlagda antal nötdjur med hästlängder per invånare slagit Gotland.

Mig säger detta något om att det kanske är i den änden man ska börja, ty är det så att det produceras kött och fläsk i mängder måste dessa uppfödare få avsättning för sitt kött. Ett kött som innan slakt håller våra landskap öppna och därigenom en varierande och hälsosamt sammansatt flora och fauna.

Det finns, om man vill väcka djävulen, ett samhällsekonomiskt system som enkelt reglerar både vår mobilitet och möjligheter till överkonsumtion eller ens normalgraden av näringsminimal konsumtion.

Systemet praktiserades i Sovjetunionen och kallades för ”planekonomi”, byggd på intervaller kallade ”femårsplaner”.

Garanterat sjönk fetmaindexet bland vår befolkning redan under första ”femårsplanen”, då vi genom brist på mat tvingades per apostlahästar eller möjligen gammal hederlig trampcykel ränna runt efter den dagliga nödtorften. ”Kollektivtrafiken då”, säger någon. Tja, den hade garanterat varken el eller olja att helt fullfölja sin turlistor.

Tugga och svälj, ty att spotta vore en dödssynd!

Per-Ola T Nilsson