Kultur

En deckare som är mer än bara underhållning

Kultur ,

En förälders värsta mardröm är den, att ett barn försvinner.

Nu talar vi om vuxet barn. Vera Bark flydde från sin möhippa och i fem års tid vandrar hennes pappa längs Hjälmarens stränder för att kanske hitta sin dotter. Han är kriminalinspektör men fick förstås just därför inte vara med och utreda dotterns försvinnande. Polisutredningen las ner. Det fanns inga spår. Tre är senare försvinner en annan kvinna på samma plats. Kriminalinspektören Bark anar ett samband.

Anna Jansson har skrivit första delen i en deckarserie. Den är en berättelse om trasiga människor. Deras tillvaro är på flera sätt outhärdlig men några av dem härdar likväl ut. Andra egentligen inte. I den värld som blivit outhärdlig styr vanföreställningar. Det kan man förstå. Eller inte.

Naturligtvis lägger författaren skickligt ut villospår för läsaren. Men frågan är om hon inte mer än de flesta beskriver konsekvensen av det som i kristen teologi kallas syndafall. Allting blir en trasa, trasigt. Och detta är vad ordet synd säger för det är i grund och botten samma ord som ”sönder”.

Ingen ska anklaga Anna Jansson för att ha skrivit en ”feel good-deckare”. Ingen behöver heller släta över och säga att ”det är bara en bok”. Hon använder sin kriminalroman för att skriva en bok i genren eländighetsforskning. Hon utmanar i vart fall en något åldrad präst att meditera på temat var nåden finns. Det är inte så illa. Boken sätter spår och är inte bara underhållning.

Bok

Dotter saknad

Anna Jansson

(Norstedts)

Visa mer...