Kultur

Edith Finch historia dröjer sig kvar – länge

Spelspalten Artikeln publicerades
Spelspalten besöker släkten Finchs hem, och försöker sammanfatta intrycken.
Foto: Giant Sparrow
Spelspalten besöker släkten Finchs hem, och försöker sammanfatta intrycken.

What Remains of Edith Finch är spelet som jag ångrar att jag inte spelat tidigare – men fortfarande skulle vilja ha framför mig.

Först och främst är What Remains of Edith Finch en släktsaga. Och som i alla släktsagor finns här oändlig kärlek och avgrundsdjupt mörker – samt alla nyanser däremellan. Det är tragiskt, komiskt och tragikomiskt. Det är väldigt, väldigt mycket känslor.

Spelet har hyllats och prisats flera gånger om. Och jag kan bara stämma in i kören. Faktum är att jag både ångrar att jag inte tagit mig tid att uppleva spelet tidigare och att jag inte har hela den oförstörda erfarenheten fortfarande framför mig.

Huset och alla dess rum är det som knyter samman de olika berättelserna.
Foto: Giant Sparrow
Huset och alla dess rum är det som knyter samman de olika berättelserna.

Historien berättas av Edith Finch, som är barnbarns barn till Edie, som i sin tur kom ön Orcas Island i delstaten Washington från Norge tillsammans med sin far Odin 1937.

Anledningen till resan var släktens förmodade förbannelse, att bara ett barn i varje generation växte upp och fick egna barn. Odin hoppades att bryta förbannelsen genom att flytta, men tog sitt hus med sig.

Inom synhåll från land gick skepp och hus dock i kvav, och Odin drunknade. Edie och hennes man Sven bestämde sig för att bygga ett nytt hus, inom synhåll för det gamla.

Det är detta hus, påbyggt i flera omgångar, som Edith Finch nu återvänder till. Och vi får ta del av släktingarnas berättelser i en sinnrik kombination av berättarröst, textning och spelmekaniska moment.

Tidigt förstår vi att förbannelse följt med till den nya världen, och att Edith är den sista med namnet Finch. Och varje gång någon i familjen har dött eller försvunnit har dennes rum bevarats och blivit en minnesplats. Framför våra ögon, och genom våra handlingar, får vi nu veta vad som har hänt med var och en. Fast en del lämnas osagt, och bidrar till den härligt mystiska stämningen.

Det där med handlingar ska varken under- eller överskattas. Spelet kräver ingen större ansträngning eller skicklighet, du kommer att klara dig framåt i berättelsen även om det ibland kan ta en liten längre stund. Ändå är det en nödvändig del, för känslan av delaktighet.

Varje rum är unikt på sitt sätt, och stämningen är fantastisk.
Foto: Giant Sparrow
Varje rum är unikt på sitt sätt, och stämningen är fantastisk.

Spelet blir en samling småspel, där vissa liknar varandra och andra är helt unika. Samtidigt delar en del samma grafiska stil, medan andra är helt annorlunda. Stämningen skiftar, från barnsligt och outsägligt sorgligt, till skrämmande och fantastiskt humoristiskt.

Det gemensamma är att alla öden berör, liksom Edith Finch eget. Har du inte spelat What Remains of Edith Finch? Gör det. Eller inte, för då har du för alltid en fantastisk upplevelse framför dig.

What Remains of Edith Finch

Genre: Känslomässig berg och dal-bana

Utvecklare: Giant Sparrow, som även gjort ”The Unfinished Swan”.

Utgivare: Annapurna Interactive

Format: Microsoft Windows, PlayStation 4, Xbox One och Nintendo Switch

Släpptes: 2017

Fler Spelspalter:

Spelspalten på Twitter