Kultur

En lätt uddlös spionhistoria

Kultur ,

Det finns spionhistorier och spionhistorier. En del bestående av snabb action och våld, andra mer långsamma och eftertänksamt reflekterande kring moral och skuld.

Kate Atkinsons ”Kodnamn Flamingo” hör till den senare kategorin. Redan på de första sidorna möter vi en döende Julia Armstrong, som precis blivit påkörd när hon gått över en gata i London. Året är 1981 när hon ligger på trottoaren svårt skadad och ställer sig frågan om hennes liv varit ett stort bländverk.

40 år tidigare hade hon nämligen varit involverad i MI5:s jakt på femtekolonnare under Andra världskriget. I och för sig enbart som maskinskriverska, som skrev ut det som kommit fram genom avlyssning av en grannlägenhet. Fast då och då vidgades uppdraget till att bli mer regelrätt spioneri.

Att spioneri och agenttillvaro i grunden handlar om likväl ideologiska och moraliska val som pengar eller utpressning är John le Carré en mästare i att beskriva i sina romaner om Smiley och kretsen kring honom. Kodnamn Flamingo har också en moralisk sida som för tankarna till filmen ”Red Joan”, som handlar om en brittisk dubbelagent som förmedlade atomvapenhemligheter till Sovjet i krigets slutskede och som kan förklara sitt handlande utifrån ett moraliskt förhållningssätt baserat på maktbalans och jämvikt.

”Kodnamn Flamingo” – även om det är en skönlitterär roman – har liksom ”Red Joan” en verklighetsbakgrund. För just precis som beskrivs i Kate Atkinsons bok så bedrev MI5 under kriget ett sorts dubbelspel för att komma åt och kartlägga nazisympatisörerna i Storbritannien. Men det är här det också brister med trovärdigheten i berättelsen. Stringensen saknas och det blir istället närmast parodiskt skildrat.

Även om det blir ett antal överraskningar och twistar på slutet är det ändå det bestående intrycket av en lätt uddlös historia som tappar bort sig en del på vägen.

Rolf Asmundsson

Bok

Kodnamn Flamingo

Kate Atkinson

Översättning: Ing-Britt Björklund

(Norstedts)

Visa mer...