Fantastisk spelning

Artikeln publicerades

Det stora lyckoruset från de senaste veckorna kom som oftast med levande musik. På en konsert med ett gammalt favoritband. Jag svävar fortfarande högt en vecka efter att ha upplevt Commando M Pigg spela live igen.

Commando M Pigg
var 1980-talets kanske bästa svenska liveband. En åsikt jag definitivt inte var ensam om. För mig var det Commando och Wilmer X som var banden jag alltid ville se. Som jag alltid åkte iväg ett par timmars bilresa för att få höra varje gång de spelade. Precis i slutet av 1980-talet, ungefär när Commando slutade var det dags för Sator att kliva fram till det där livebandet i absolut högsta världsklass de sedan var under väldigt många år.Men det är en helt annan historia.

Commando M Pigg
ska det handla om nu. Gruppen som gjorde en hel rad lysande skivor och några lite mer ojämna. På debutalbumet gjorde de en kantig, taggig, ganska egen och speciell konstrock. Jag kände många som tyckte den var jättekonstig och jobbig. Själv föredrar jag att kalla debuten personlig säregen och mycket bra rockmusik.

Redan till andra albumet hade de förändrats en del. Bytt gitarrist till den eminente Peter Puders som var den verklige gitarrhjälten framför andra då. Puders tog avstamp i Jimmy Page och utvecklade en egen variant som var smått fantastisk. Och låtarna var allt från taggiga spretiga rockgrejer till väldigt melodiösa poppärlor.

Så småningom kortades gruppnamnet till Commando. De hade för övrigt under en kortare period inledningsvis hetat Commando Musse Pigg.

Genom alla åren var Anders Karlsmarks tunga och samtidigt melodiska basspel en bärande del liksom förstås Eva Sonessons fantastiska röst med väldigt brett omfång.

När nyheten om att
Commando M Pigg skulle göra sin första riktiga spelning sedan 1989 dök upp cirka två månader i förväg visste jag inte vad jag skulle våga hoppas på.

Även om jag visste att en del medlemmar sysslat med musik efteråt och basisten Anders Karlsmark gav ut en platta så sent som 2005 så är det ju bara trummisen som kom in på slutet av 1980-talet, Anders Hernestam som varit synligt och för alla hörbart aktiv som musiker under alla år som gått.

Men det behövdes bara någon låt inne på Debaser Slussen för att blåsa bort alla eventuella tvivel. Inte bara det. Det stod snabbt klart att Commando M Pigg lät alldeles fenomenalt bra också idag. Kemal och Tom Puss, två av de bästa låtarna från första sättningen, inledde och sedan var det ett triumftåg genom hela spelningen.

Gruppen var alltid en kvartett.
Röst, gitarr, bas och trummor. Ett par medlemsskiften gjorde längs vägen. Nu stod de sex medlemmarna på scen. Båda gitarristerna och två trummisar. Björn Wallgren som var gitarrist på första plattan lyste i de tre låtar från den perioden som inledde och han imponerade med sina säregna gitarrslingor. Sedan visade Peter Puders lite prov på sin briljans som gitarrist. Anders Hernestam vid trummorna och Svante Fregert som var trummis under längst period bidrog med vital percussion.

Anders Karlsmarks basspel var dels tungt, dels är han en spelande basist som fyller ut mycket i ljudbilden. Och Eva Sonessons omfångsrika starka röst lät nästan som förr.

Kemal, Tom Puss, Stjärna Bland Faror, Under Min Hud, Mörkt Blod, Shoeshine Boy och givetvis Mot Stjärnorna lät som om de hållit på och spela regelbundet under de två decenniernas uppehåll.

Det surrades mycket efteråt
om hur fantastiskt bra det var. Jag vet inte vad jag hade vågat hoppas på men det är lite overkligt att det var så bra, att Commando M Pigg 2008 kunde låta så närmast fulländat live i september 2008. Sådan kraft, sådan tyngd, sådan finess, så imponerande musikaliska insatser på varje punkt. I både de mer kantigt egenartade låtarna och i de mest melodiösa pophitsen.

Fan, ett par spelningar till så är Commando M Pigg även idag landets bästa pop/rockband live.

När det var dags att kliva ut ur lokalen svävade jag högt av glädje. Vilken oerhörd lycka att ha fått höra Commando M Pigg låta så fantastiskt bra i september 2008. Det var en sådan där euforisk glädje som är ytterst sällsynt. Som bara infinner sig när man har hört något väldigt unikt och speciellt.