Kultur

Fram med skämskudden och njut!

Spelspalten Artikeln publicerades

Gillar du lite lagom pinsam och halvstyltig dialog? Älskar du tonårsdrama á la Highschoolfilm? Dyrkar du ologiska tidsresor? Då är Life is Strange en modern klassiker som du inte bör missa!

Häng med barndomspolaren, träffa charmiga knarklangare och lura döden. En vanlig vecka för Max Caulfield.
Foto: Dontnod Entertainment
Häng med barndomspolaren, träffa charmiga knarklangare och lura döden. En vanlig vecka för Max Caulfield.

Med över fem år på nacken, och utgivet på de flesta plattformar är det nog få som inte hört talas om spelet. Life is Strange har dessutom fått både en uppföljare och en föregångare.

Och nu har även jag tagit mig tid och spelat klart spelet som är en verklig vattendelare. En del älskar det trots dess brister, andra verkligen avskyr allt som spelet representerar.

Jag har en enkel teori: Det finns en stark korrelation mellan att uppskatta amerikanska highschoolfilmer och att gilla Life is Strange. Många av de dramatiska elementen är snarlika, från att vara en del av en särskild grupp människor med allt vad det innebär av gemenskap och utanförskap till att faktiskt gå på en skola och tvingas umgås med människor som en egentligen avskyr.

Kompisen Chloe ska definitivt inte ha ett vapen, eller? Du bestämmer.
Foto: Dontnod Entertainment
Kompisen Chloe ska definitivt inte ha ett vapen, eller? Du bestämmer.

Men det är inte bara en filmidé omvandlad till spel – det innehåller faktiskt spelmekaniska moment. Den stora grejen avslöjas bara några minuter in i spelet, och handlar om att kunna vrida tillbaka tiden.

Och som sig bör med tidsresor är det en strikt ologisk förmåga. Den fungerar lite när den behövs, och påverkar inte alltid dig själv – vilket är praktiskt när du vill ”gå genom väggar”.

Det som de flesta verkar hänga upp sig på är dock dialogen. Och visst, det är bra att ha skämskudden till hands. Vår hjälte, Maxine "Max" Caulfield, vars röst görs av Hannah Telle, tänker ofta högt, och säger saker som ”That is so good..” ungefär femtielva gånger.

Vid ett tillfälle yttras orden “Those poor whales are like beached angels”, alltså liknars några stackars valar vid strandade änglar. Keruber må vara lite knubbiga men några valar är de knappast. Å andra sidan är det väl så som poesi är i tonåren, och för vissa hela året.

Dialogerna med andra ungdomar är ofta ganska styltiga, som om någon man i 30-årsåldern har skrivit dem. Vilket är sant.

Själv vänjer jag mig snabbt, och störs inte nämnvärt. Kanske mest eftersom jag gillar genren.

Fotointresset har lockat Maxine
Foto: Dontnod Entertainment
Fotointresset har lockat Maxine "Max" Caulfield till skolan, och foton kommer att spela en viktig roll.

Genom hela spelet dyker det upp platser som Max kan sätta sig på eller lägga sig ner. Bänkar, stolar, sängar en gunga. Kameran byter perspektiv några gånger, musiken byts ut, Max filosoferar en stund. Det är rätt skönt med ett litet avbrott. Inte för att resten av spelet är stressigt, utan för att det skapar en lagom vemodig stämning.

Det där med kameravinklar är verkligen något som utvecklarna har satsat hårt på. Nästan varje mellansekvens eller dialog har ett minst ett byte av perspektiv.

Grafiskt var det inget mästerverk från början, och har åldrats en smula. Men musiken håller hyfsad klass, lagom indiedeppig.

Life is Strange släpptes i episoder under 2015, men kom så sent som i juli 2018 till smarta telefoner som kör Android. Det innebär att spelet numera finns till de flesta plattformar, både datorer, konsoler och moderna mobiltelefoner. Den som vill ha ett smakprov kan spela första delen gratis.

 

Life is Strange

Genre: Tonårssimulator

Utvecklare: Dontnod Entertainment

Utgivare: Square Enix med flera

Publicerat: 30 januari, 2015

Plattformar: Android, IOS, Linux, Microsoft Windows, OS X, PlayStation 3, PlayStation 4, Xbox 360, Xbox One