Kultur

Hoten mot demokratin – ett varningsord

Kultur Artikeln publicerades

Enligt Madeleine Albright, den tidigare amerikanska utrikesministern, är en fascist ”en person som påstår sig tala för ett helt land eller en grupp, som är ointresserad av andra människors rättigheter och beredd att ta till vilka medel som helst, även våld, för att uppnå sina syften”.

Med en så vid definition är det inte så få politiska ledare som kan anklagas för fascism, eller åtminstone för fascistiska tendenser. Efter att inledningsvis ha skrivit om Mussolini, Hitler och Stalin kommer hon fram till vår tid och namn som Chávez, Erdoğan, Putin, Orbán, bröderna Kaczýnski, Duterte och, inte minst, Kim Jong Un. Den sistnämnde beskriver hon som ”den ende av dem som är en verklig fascist”.

President Trump, då? Nej, han är ingen fascist, men demagogisk, opålitlig och allmänt olämplig, menar hon. Antipatin är påtaglig, liksom författarens irritation över att hon inte som planerat kunde skriva en bok om utmaningarna för den första kvinnliga presidenten i Vita huset.

Madeleine Albright hade fler höga poster inom Carteradministrationen och har sedan pensionen bland annat ägnat sig åt författande – detta är hennes sjätte bok. Att hon själv varit en del av den amerikanska maktapparaten märks tydligt. Likaså har hennes upplevelser som flykting, först undan nazismen och sedan kommunismen, präglat hennes syn på världen. Hennes engagemang för den hotade demokratin är påtagligt och äkta. Språket är spänstigt och präglat av djärva metaforer, även om den svenska dräkten inte känns alldeles bekväm alla gånger.

Det problematiska med hennes syn på fascismen är att hon buntar ihop ledare som kommit till makten under olika omständigheter och skilda program. Fascismen skapades som bekant av Mussolini. Fasci italiani di combattimento (Italienska kampförbunden) var en politisk rörelse med rötter i nationalsyndikalismen. Några nyckelord var korporativism, ledarkult, nationalism och våldsförhärligande. En aggressiv utrikespolitik och individens underordnande under staten var andra centrala tankar.

Visst kan man hitta flera av dessa drag hos exempelvis Erdoğan eller Putin, men det finns också skillnader. Terminologin stämmer illa med det allmänna, bildade språkbruket, den enda rimliga normen. Kanske är det så enkelt som att Albright ville ha en slående titel på sin internationella bästsäljare? Tyvärr bidrar hon då också till det missbruk av begreppet fascism som vi möter hos en del politiker och opinionsbildare. Men det intressanta med Albrights varningsord är ändå budskapet att den liberala demokratin är hotad, inte den missvisande titeln.

Bok

Fascism – En varning

Madeleine Albright, med Bill Woodward

Översättning: Ole Andersson

(Historiska Media)

Visa mer...