Kultur

Humoristens efterlämnade papper

Kultur ,

Axel Wallengren (1865 – 1896) var en lundensisk journalist och författare, som idag endast är känd för de spexartade texter han skrev under pseudonymen Falstaff, fakir.

Många känner säkert igen till exempel hans alfabetsverser (” Vattnet är ett farligt gift, vilket omger Visby stift”). Hans alter ego, fakiren, kan ses både som en produkt av och en parodi på sekelskiftets övermänniskoideal.

När han avled i tuberkulos bara 31 år gammal efterlämnade han en hel del oavslutade manuskript. En del av dessa har nu givits ut av Fakirensällskapet under titeln Tripp till värdens ända. Färden går bland annat till Trosa, eftersom sällskapet vill ”se världens ändalykt i ansiktet”.

Ramberättelsen håller nödtorftigt ihop ett antal berättelser av skiftande slag. En del av dem, som Den uppriktige Portugalaren, har publicerats tidigare. Ett litet stilprov – så här kan det låta på krogen: ”Låtom oss ofördröjligen byta plats, så drager det icke på mig. Åh, ni kan nog tåla litet drag, bästa fröken! --- Varför skulle jag vara artig mot er? Jag vet ju ännu icke om ni älskar mig.”

Som så ofta när det gäller litterär kvarlåtenskap blir kvaliteten blandad. Den som vill läsa det mesta och bästa bör välja Fakirens Vitterlek, som kommit ut i flera upplagor. Här finns bland mycket annat sagan om Pomperipossa, den som Astrid Lindgren anspelade på när hon skrev om de höga skatterna. Där ingår också den underbara novellen Ett svårskött pastorat, som handlar om hur patron Calle Kula återinför asatron på sitt gods. Till en början går det bra, men sedan tar ”asaläsarna” över …

Den nyutkomna lilla boken kan säkert locka trogna Fakirenläsare. Ett beskäftigt, politiskt korrekt förord stör dock något. Förlaget anser sig behöva påpeka för läsarna att texter från slutet av 1800 – talet kan innehålla formuleringar om etniska grupper som kan framstå som olämpliga idag. Jag antar att man syftar på avsnittet om De vildaste folken, kanske också på att den snåle pantlånaren i sagan om Den välsignade kråkan talar något slags jiddisch. Förlaget tar avstånd från diskriminering och rasism, meddelar man, och det kan ju vara bra att veta.

Efterordet är däremot klart läsvärt. Där ger ordföranden för Fakirensällskapet Fredrik Tersmeden en översikt över Axel Wallengrens författarskap och bibliografiska hänvisningar.

Bok

Tripp till världens ända – och något litet längre

Falstaff, fakir (Axel Wallengren)

(Bakhåll)

Visa mer...