Kultur

Kyrklig byggnadshistoria med intriger och visioner

Kultur Artikeln publicerades

Bengt Stolt är docenten i matematik som ägnat kyrkobyggnader, kyrklig skrud och kyrklig debatt mycket intresse. Han har också arbetat för att en studentkyrka skulle komma till. Det är detta stora arbete han beskriver bakgrund och byggnadshistoria i en bok som närmast blir en biografi.

Är en sådan bok av intresse för andra än de närmast sörjande – även om de närmaste i detta fall närmast är glada? Skulle kunna vara för den som vill följa hur svårt entreprenörer med pigga idéer har det i mötet med myndigheter och arkitekter men också med alla försiktiga. Försiktiga präster inte minst.

Bengt Stolt sparar inte på värdeomdömena utan låter dem liva framställningen. Ett skodon kallas skodon och en skitstövel kallas skitstövel. I vanliga kyrkliga biografier är just detta drag nedtonat, inte minst om det gäller de döda. Stolt påminner mer om Tage Erlanders dagböcker härvidlag.

Själva historien ger en inblick i den studentvärld som på 1960-talet var i omstöpningsfas. Det behövdes studentrum och visioner fanns det. Pengar fanns egentligen inte. Att det som torgfördes som ett läsrum egentligen skulle vara ett kapell, låtsades man inte om. Att de som ville bygget var högkyrkliga (vad nu det är) skulle man inte heller låtsas om. Försiktighet var vad som gällde.

En inre kärna, en stab, planerade noga byggnadsprojektet. Minsta olämpliga replik kunde förstöra allt. Det fanns intriganta fiender i Uppsala. Domprosten GA Danell fick riskstämpel men det fick också kyrkoherden Wilhelm Harsten, bördig från Harstensbo i Karlslunda. Visserligen tiggde han ihop mycket pengar men fader Wilhelm var fruktad för sina egna initiativ, som alltid var välmenande men inte alltid genomtänkta. Jag kan illustrera med hans insats för studenthemmet Laurentiistiftelsen i Lund. Hos en trikåfabrikör fick han inga pengar, men väl ett stort antal (osäljbara) laxrosa onämnbara; mamelucker i tantstorlek. Det var inget för studentskorna att köpa i början av 1960-talet, något som fader Wilhelm utgått från.

Bengt Stolts bok ger inblickar i 60 år gamla gräl; rejäla motsättningar, inblickar i engagemang och visioner och den vedermöda som byggenskap består av. ”Vi kallar det olika kyrkosyn, men egentligen är det så att vi inte tycker om varann”, sades det fyndigt om Svenska kyrkan. Här kallade men inte ens saken ”olika kyrkosyn”. Men det är väl lika bra att sammanhangen får spricka upp? Hur det kyrkliga klimatet kunde bli detta, har jag funderat över länge. Jag tröstar mig lite med att Erlander kunde se samma fenomen i det politiska livet – om nu detta är en tröst.

Bengt Stolts biografiska byggnadshistoria borde läsas eftertänksamt av sådana kyrkliga som läser. Vi väljer inte historien. Just därför behöver historien berättas.

Bok

St Ansgars kyrka i Uppsala

Bengt Stolt

(Artos)

Visa mer...