Kultur

Skönt när man har fel ibland – hatten av för Dylan!

Roskildefestivalen Artikeln publicerades
Östra Smålands Eric Arenius lät sig imponeras av Bob Dylans spelning på Roskildefestivalen.
Foto: Eric Arenius
Östra Smålands Eric Arenius lät sig imponeras av Bob Dylans spelning på Roskildefestivalen.

Jag hade väntat mig ett museiföremål. Men, hör och häpna, Bob Dylan sjunger ända från sina 78-åriga tår.

Med den åldrade bluesmannens röst tar han sig an sina gamla klassiker, stöper om dem och gör dem till att passa den han är idag.

Det är en konsert full av överraskande gamla hits. Blowin in the wind är kanske det som får mig att höja på ögonbrynen mest, men även att han spelar Like a Rolling Stone eller It Ain’t Me Babe och Norrh Country girl. Den senare är väldigt fint framförd.

Publiken är ju inte de vanliga hängivna utan en ung publik som kanske mest vill bocka av att de sett en legend, men ändock stiger jublet när munspelet kommer fram i Simple Twist of Fate.

Det syns också på Dylan att han är engagerad. Det är inte, som jag sett förr, någon mumlande tvär gubbe som står med huvan på och ryggen mot publiken under hela konserten, utan här är allt fokus på musiken under de prick 90 minuter konserten pågår.

Bandet är tight och vasst, och när de gör modernare sånger som Love Sick är det elektriskt sprakande.

Att det skulle vara annorlunda än senast jag såg honom spela, i Dublin 1995, förstod jag. Men jag hade inga förväntningar på att det skulle vara onsdagens bästa konsert. Snarare väntade jag mig en nostalgisk sista konsert med en gigant.

Det är skönt när man har fel ibland. Hatten av för Bob!

Bob Dylan med band.
Foto: Eric Arenius
Bob Dylan med band.