Insändare

Skrämselretorik om behovet av en ny Ölandsbro

Insändare Artikeln publicerades
Ölandsbron håller länge än. Att kalla planerat underhåll för ”reparationer” är ett retoriskt knep, menar Per Ola T Nilsson.
Ölandsbron håller länge än. Att kalla planerat underhåll för ”reparationer” är ett retoriskt knep, menar Per Ola T Nilsson.

Fredag den 15 mars genomfördes i 100 länder över hela världen ”skolstrejk” för miljön, ”Global Strike for Future”.

Detta uppmärksammades av denna tidning på nyhetsplats vid sidan av en större artikel om att Kalmar kommun ska sluta använda engångsartiklar av plast.

Även på tidningens insändarsida uppmärksammas stort fredagens ”skolstrejk” med obestridliga fakta som underlag.

Vi kan där även läsa en insändare med rubriken ”Sju miljoner bilar kräver en ny Ölandsbro”.

Där refereras till ett uttalande om att bron med nuvarande ”reparationer” håller till 2070–2075 och låter detta uttalande hänga i luften, som om bron skulle rasa på ett bestämt datum. Detta är en typ av skrämselretorik och kommer givetvis inte att inträffa.

För den intresserade är det bara att gå ut på nätet och söka på världens broar om deras ålder, konstruktion, underhåll och moderniseringar, Ölandsbron är i sammanhanget en yngling.

I denna skrämselretorik ingår det att använda sig av ordet ”reparation”, som har negativ klang. Ölandsbron får just nu underhåll enligt schema vad gäller tätskikt och moderniseringar i kantbalkar vad gäller rostskydd och undertill i form av utbytet av de temperaturreglerande rullagren mot vad man kallar glidlager.

Skribenterna försöker göra sin insändare ”miljömärkt” genom att använda ord som elbilar och cyklister.

Att cykla över bron kräver sin man eller kvinna, då det oavsett utrymme inte är att rekommendera som en enkel nöjestripp för den som inte är en van och tränad cyklist. När möjligheten fanns under brons första år var det en försumbar andel cyklister som trampade över, som cykelpendlare knappt en handfull. En väl fungerande cykelbuss löser detta bekymmer.

Vad gäller den motordrivna trafiken så har det i brohänseende ingen betydelse hur de drivs, däremot ur allmän miljöpåverkan. Det är glädjande då att den fossilreducerande och fossilfria trafiken ökar, inte minst bland tunga fordon.

Att busspendla är ett fördelaktigt sätt att ta sig över bron, som det har visat sig att fler utnyttjar i samband med nuvarande brounderhåll då antal filer reduceras förbi arbetsplatsen. Flera som provade detta förra ”svängen” har stannat som busspendlare.

Hade varit mer trovärdigt om insändarskribenterna satt sig in i brons anslutningar på ömse sidor och, då man har makt över sin egen mark, föreslagit en omgående uppgradering så dessa proppar blir lösta och inte skylls på bron i sig.

De nämner även tåg i sammanhanget och jag kan då bara stilla undra varför de inte lyft ett enda finger för Stångådalsbanans upprustning och modernisering, särskilt nu som vi i vår region beslutat om inköp av nya fossilfria Krösatåg.

Per-Ola T Nilsson