Kultur

Spelfällan som medier gärna fastnar i

Spelspalten Artikeln publicerades
Foto: Henrik Montgomery/TT

Oftast sansade tidningen Hem och hyra, medlemstidning för Hyresgästföreningen, trampade duktigt snett i senaste numret, november 2019. På två sidor lyckades de förvirra, förvilla och fördumma värre än värsta kvällstidningslöpsedeln.

Rubriken ”Skydda dina barn från spelfällan” ger en försmak av vad som är att vänta. "Skaffa koll på om barnen lider av gaming disorder”, ”13 varningstecken” och ”Så kan du skydda ditt barn” skriker åt dig som förälder att det här är något farligt, något LIVSFARLIGT!

Eller? Det stämmer att världshälsoorganisationen WHO har tagit med ”gaming disorder” i sin samling över sjukdomsklassifikationer. Det stämmer också att Socialstyrelsen än så länge inte har kommit med några rekommendationer.

Så sent som i slutet av 2017 kom de nationella rekommendationerna för stöd och behandling vid spelmissbruk när det gäller pengar. Då konstateras att ”Det finns ännu inte så mycket kunskap om spelmissbruk och spelberoende eftersom forskningsområdet är relativt ungt. Det vetenskapliga underlaget är generellt begränsat”.

Forskningen kring dataspelsberoende är inte heller den särskilt omfattande, än så länge. Det handlar mycket om tyckande och anekdotisk bevisföring, likt den som förs av terapeuten Patrik Wincent som intervjuas i Hem och hyras artikel.

Wincent driver en privat verksamhet som bygger på att föräldrar ska oroas över sina barns spelande, och söka hjälp. Så det är inte konstigt att han vill lyfta fram de som verkligen har problem, både fysiska och psykiska, så att vi andra också ska skrämmas upp.

Att journalister och medier går i fällan är en annan sak. Kan det ha att göra med vad vi har för egna erfarenheter? Är det därför, lite elakt tänkt, som det sällan handlar om saker som ”Skydda dig från spritfällan”, ”13 varningstecken på att ditt glas vin är ohälsosamt” eller ”Så kan du skydda pappa/mamma från ölen”?

Men hur kan du då ”skydda” ditt barn? Enkelt. Var en närvarande förälder och intressera dig för vad ditt barn gör. Ett väldigt generellt men genialt tips som fungerar i nästan alla lägen.

Om en bortser från rubriken så är några av tipsen i artikeln vettiga, som att prata med barnen om spelen och delta själv. Även om användbarheten minskar med tilläggen ”Ägna en halvtimme” och ”Hitta något du också kan spela”. Varför tidssätta umgänget, och varför ska du vara i centrum? Låt samtalen ta den tid de tar, och testa att spela det som barnet spelar!

Det är mycket prat om regler, gränser, stoppa, hindra och minska. Men inget av det kommer att få något gehör om du inte har en susning om vad det är du reglerar eller sätter gränser kring.

Den som sätter gränser för ”skärmtid” riskerar att tvinga en tioåring att avbryta när hen spelar kreativa och skapade spel, men tillåta att samma barn fritt får gå runt och skjuta oskyldiga så blodet skvätter så länge äggklockan inte ringer.

Hur är det då med de som verkligen har ett problematiskt spelande? Kanske som med många andra sorters beroende, som alkohol, droger och andra saker som ger kickar – de uppkommer för att fylla andra tomrum.

Så vad sägs om att arbeta med de bakomliggande orsakerna och inte försöka skapa problem hos alla de som inte lider av att spela. Lite som att arbeta mot kriminalitet genom att bekämpa samhällsklyftor istället för att misstänkliggöra stora grupper av människor...


Fler Spelspalter

Spelspalten på Twitter