Insändare

Vi fortsätter att gå på företagens bluffande

Insändare Artikeln publicerades

Så långt som till tisdagen den 16 oktober i år har svensk fordonsindustri undgått att dras med i träsket av utsläppsfusket med dieseldrivna fordon.

Denna dag är en rubrik hos SVT-text ”Fel i avgassystemet hos AB Volvo” där texten bland annat säger ”ett fel i avgasbehandlingssytemet”.

Börjar du med detta som utgångspunkt ”bläddra” på nätet hittar du så kallade ursäktande (läs: lögn och förbannad dikt) uttalanden som ”för tidigt komponentåldrande”.

Som en av världens största tillverkare av dieselmotorer för tunga fordon och entreprenadfordon vill man givetvis visa så ”gröna” värden som möjligt för att få försäljningsfördelar och därmed aktievärdehöjningar. Båda med bakgrund av vad som i dag kan förstås, krassa, ogenerade lögner. Största ägare i detta AB Volvo är ”Investor” med en generation av Wallenbergare vilka tydligen övergivit familjens hedersvärderingar från tidigt 1900-tal?

AB Scania med huvudort Södertälje och största ägare, det redan fuskdömda, Volkswagen Group vågar säkert kallas en högoddsare i detta sammanhang.

Dagens topp på ett troligt isbergsavslöjande kan inte komma som ett mer obehagligt avslöjande för de av våra politiker som av en effektiv lastbilslobby sålts in på ”miljönyttan” av ökningen av lastkapaciteten per fordon. Detta har fått våra miljöpolitiker att tro att denna lastökning, cirka 20 procent, procentuellt rakt av ska motsvaras av ett samma procentuella antal färre tunga fordon på våra vägar. Så fungerar tyvärr inte samhället! I första hand för att tillverkarna givetvis inte går in för att sälja färre dieseldrivna dragbilar eller för att en logistik i godshantering på något vis kan följa denna formel.

Att det finns ett medvetet åldrande i olika komponenter och varor vi konsumenter tvingas inhandla kan inte vara mer tydligt än i dagens it-värld där hårdvaror och program efter viss tid inte ”uppgraderas” utan vi tvingas till nyinköp för att överhuvudtaget kunna hänga med i samhällsutvecklingen eller ens betala våra räkningar via nätet.

Bland de första varuproducenterna i världen som förstod detta var tillverkarna av glödlampor vilka insåg att en allt för hög kvalitet och livslängd på varorna var negativt för den egna företagsekonomin och därmed ägarnas vinster. Man byggde helt enkelt in ”begränsad livslängd” i sina lampor.

Detta faktum har vi konsumenter tydligen ej genomskådat eller brytt oss ett jota om, då vi fortsatt mer än hundra år senare, 2018, tillåter oss bluffas av giriga majoritetsägare i de aktiebolag våra politiker tvingat oss göra olika val i för att möjligen kunna ”spela” ihop till en hyfsad pension.

Detta spel är precis som katten på råttan-leken där den enskilde medborgaren maktlöst är den siste att gripa det halmstrå som falskt kallas ett rep!

Per-Ola T Nilsson