Debatt

Bedragare, galning, Gud – eller människa?

Debatt Artikeln publicerades
Livsåskådningsdebatten mellan Carl Gustaf Olofsson, styrelseledamot i Humanisterna i Kalmar, och pingstförsamlingens Fredric Crona och Daniel Alm går vidare. Var Jesus en bedragare, en lögnare, Gud eller en människa? Här gestaltas han i alla fall av Max von Sydow i filmen ”Mannen från Nasaret” (1965).
Foto: TT
Livsåskådningsdebatten mellan Carl Gustaf Olofsson, styrelseledamot i Humanisterna i Kalmar, och pingstförsamlingens Fredric Crona och Daniel Alm går vidare. Var Jesus en bedragare, en lögnare, Gud eller en människa? Här gestaltas han i alla fall av Max von Sydow i filmen ”Mannen från Nasaret” (1965).

Jag får börja med att säga tack till pingstpastorerna Fredric Crona och Daniel Alm för ett ärligt och vänligt svar på mina frågor.

Jag känner sympati för svaret att tron att Gud ”bär världen” kan avlasta den troende från att bära hela tyngden i ansvaret för världens ”väl och ve”. Jag är också medveten om det finns många kristna som gjort engagerade och viktiga samhällsinsatser. Som ateist och Humanist finns det ingen gudomlig back up. Det gör att livet, döden och vårt ansvar, till exempel för en dräglig framtid för jorden och mänskligheten, får mer skärpa.

Nu till synen på ”vem Jesus är”. Fredric Crona och Daniel Alm ger i sitt svar tre möjligheter:

1. Bedragare och lögnare

2. Galning

3. Herre och Gud.

För de båda pingstpastorerna är alternativ 3 förstås givet. Och med detta alternativ menar man också att varje ord av Jesus som de återges i evangelierna måste läsas och tolkas bokstavligt. Därför kan man inte som kristen hoppa över Jesu förkunnelse om eviga straff för att det är på tvären mot vårt förnuft och våra önskningar. Jag undrar vad Peter Wänehag, kyrkoherde i Kalmar domkyrkoförsamling skulle säga om en sådan bibelsyn?

Jag vill lägga till ytterligare ett alternativ i synen på Jesus som inte nämns av Crona och Alm. Att Jesus var:

4. Människa

Låt mig förklara. I min värld var Jesus en engagerad, visionär människa som tyckte sig ha förstått något avgörande viktigt om människan och hennes situation. Han kände en stark förpliktelse att dela med sig och ta ansvar för det han tyckte sig ha förstått. I slutändan kostade det honom livet. Utifrån detta perspektiv var Jesus också, som alla vi andra, en komplicerad och bitvis motsägelsefull person.

När man ser Jesus på detta sätt kan man med friska ögon se dubbelheten och det motsägelsefulla i hans handlingar och förkunnelse.

Den positiva sidan: Liknelserna om den barmhärtige samariten och den förlorade sonen! Ord som ”Låten barnen komma till mig för de hör himmelriket till”, ”Vad ni gör en av mina minsta gör ni också mot mig!”. Berättelserna om kvinnan vid brunnen, mötet med spetälska, dåtidens paria, umgänge med tvivelaktigt folk i dåtidens värld. Till exempel tulltjänstemän och kvinnor med dåligt rykte. Denna sida av Jesu ord och handlingar var banbrytande och gränsöverskridande i dåtidens judiska värld. Det är viktigt och förebildligt in i vår tid.

Den negativa sidan: När man ser Jesus som en ofullkomlig människa så blir också andra saker synliga i hans handlingar och förkunnelse. ”De som inte är med mig är emot mig”. Direkt obehagligt! Än mer när det förbinds med den ”eviga elden i Gehenna”.

Eller ta Jesu ord i Matt 10. ”Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka bort dess damm från era fötter. Sannerligen, det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för en sådan stad”. Detta är ett hot om kollektiv bestraffning. Det representerar en rättssyn som är förfärlig och fullständigt främmande för såväl en Humanist som alla demokratiskt sinnade människor. Den är också helt på tvären mot den syn på mänskliga rättigheter som vuxit fram i en lång historisk process.

När jag långt upp i åren för första gången såg – läste – avslutningen av Jesu liknelse om konungen, tjänarna och de tio punden, vers 27 i Lukas 19, var det som en bomb. Det är en så plötslig och abrupt brutalitet så att jag av hänsyn till ömtåliga själar inte återger den här.

Jag undrar hur många kristet inspirerade progromer mot judar genom historien som fått näring och stöd i dessa två exempel på Jesusord? Hur hanterar Crona och Alm dessa textställen? På samma sätt som Jesu förkunnelse om eviga straff?

Det är en oändlig skillnad mellan å ena sidan att fantisera/känna för sig själv ”jag ska döda den djäveln” och å andra sidan att handgripligt mörda någon. Detta är en självklarhet för såväl Humanister som den moderna rättsstaten. Detta innebär att jag bestämt protester mot Jesus när han förkunnar ett synsätt där han i det närmaste sätter likhetstecken mellan fantasi och handling. ”Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (Matt 5:27-28). Tyngden i detta understryks och vidgas i de följande verserna.

Jag anser att kyrkor och samfund som tar ansvar för sitt kristna arv har en plikt att både avvisa och gå i dialog med det som framstår som stötande eller problematiskt i Jesu handlingar och förkunnelse. Det finns, som jag visat, sidor i detta som man som moraliskt ansvarig, reflekterande människa måste kritisera, problematisera och ibland protestera bestämt mot. Om denna typ av diskussion om Jesu ord och handlingar kunde föras öppet och frimodigt i kristna sammanhang så tror jag att nya och spännande saker skulle börja hända.

Carl Gustaf Olofsson

Styrelseledamot i Humanisterna Kalmar

PS. Om man vill kolla bibelcitat se www.bibeln.se DS.