Debatt

Får inte skrämma bort höginkomsttagarna

Debatt ,

Det gör mig beklämd att Astrid Boman den 1 februari, i en replik på mitt svar till henne beskyller mig för att upprepa lögner, när jag redovisar historiska beslut i Sveriges riksdag, med objektivt redovisade effekter. Man kan ha olika uppfattningar om ideologiska vägval, men det är inte detsamma som lögn.

Ett lands ekonomi, skatter, statsbidrag och bidragssystem är mycket komplexa system. Drar man i en tåt förorsakar det effekter i flera andra delar av systemet. När Alliansen tog makten i Sverige 2006 var det uppenbart att landet hade bland världens högsta skattetryck. Många företag och välbärgade privatpersoner hade flyttat utomlands, vilket gjorde att Sverige gick miste om stora skatteintäkter.

Alliansens idé är att om människor får behålla större del av sin lön efter skatt, så ökar motivationen att jobba och betala skatt. Som jag har redovisat i tidigare artiklar medförde jobbskatteavdragen att de kommunala skatteintäkterna ökade rekordartat, trots den då rådande lågkonjunkturen, när fler människor kom i arbete och betalade skatt. Det var pengar som gick direkt till välfärden – vård, skola och omsorg.

En annan effekt av Alliansens borttagande av arvsskatt och förmögenhetsskatt var att flera ursprungligen svenska företag och privatpersoner, som flyttat utomlands för att komma undan det höga skattetrycket, flyttade tillbaka till Sverige när de fick behålla större del av inkomsterna. Även detta ökade skatteintäkterna till samhällsekonomin. På så vis har landet återfått ett antal riktiga höginkomsttagare, som betalar rejält med skatt till det gemensamma bästa. Så, för att svara på en av Astrid Bomans frågor: Ja, det gynnar pensionärer, sjuka och arbetslösa att fler rika betalar skatt och inte flyr till andra länder med lägre skattetryck.

I ett samhälle som håller ihop gäller det alltså att hålla skatterna på en nivå som inte skrämmer bort dem med höga inkomster, samtidigt som man med solidariska satsningar stödjer de grupper som behöver det.

Värt att notera är att skattesänkningarna inte var större, än att Sverige fortfarande har ett av världens högsta skattetryck. Om skattesänkningarna skulle vara så förödande, som Astrid Boman hävdar, varför har då inte Stefan Löfven och Magdalena Andersson gjort något för att ta bort dem? Häromdagen hörde jag till och med Magdalena Andersson säga att fastighetsskatten inte hade något stöd.

Däremot vet jag ingen som vill att skattemedel ska gå till riskkapitalbolag som skickar pengar till skatteparadis. Det var Göran Hägglund (KD) som tog initiativ till en etisk plattform för offentliga och privata arbetsgivare och de fackliga parterna inom den offentligt finansierade sektorn.

I Astrid Bomans slutvarv betackar hon sig för Alliansens skattesänkningar och skriver att ”det enda vi pensionärer vill är lika skatt”. Låt mig då återigen påminna om att tack vare Kristdemokraterna och Alliansen fick pensionärer skatten sänkt i fem omgångar redan under Alliansens regeringsperiod, med särskild fokus på dem med de lägsta inkomsterna. Om inte sossarna hade röstat ned KD:s budgetförslag så skulle det från 1 januari varit samma skattesats för löntagare och pensionärer i alla inkomstnivåer. Om Stefan Löfven någonsin prioriterar det, återstår att se.

Gudrun Brunegård (KD)