Debatt

Får väl fortsätta att läsa på om klimatet

Debatt Artikeln publicerades

Lars-Erik Andervad argumenterar, med utgångspunkt i FN:s klimatpanels (IPCC) rapport, väl för sin ståndpunkt. Jag kan bara uppskatta hans sätt att resonera.

Ändå bekymras jag över klimatdebatten. Andra hållningar avfärdas som skepticism men just det skeptiska är en viktig beståndsdel i vetenskapligt arbete. Och IPCC blir till sist ett politiskt organ. Det skulle kunna förklara att invändningar i nyhetsrapporteringar enkelt avfärdas.

Det är alltså metodfrågan jag är ute efter. Jag uppfattar inte heller att det finns någon större iver att skilja mellan miljö, väder och klimat. Miljön kan och ska vi göra mycket för, det hör till vårt mänskliga ansvar att förvalta skapelsen. Vädret vet jag inte, det blir väl som det blir. Och klimatet? Klimatfrågan ska i vart fall inte sättas på en enkel formel. I det sammanhanget skräms jag väl så mycket av ropen på en global diktatur för klimatets skull som för själva klimatfrågan.

Min grundhållning handlar om demokrati. Det är medvetna medborgare som bygger politik nerifrån. Lars-Erik Andervad ger just som en sådan medborgare hänvisningar till böcker och artiklar att läsa. Men vad ska jag göra med min misstro? Professor Rockström dyker upp titt som tätt, till synes oemotsagd. Min intuitiva känsla är att den mannen inte är att lita på. Så jag följer min intuition. Detta kan man tycka är ett oredligt sätt att argumentera, men varför? Jag skulle vilja att de som är betydligt bättre pålästa än vad jag är sakligt tog upp skeptikernas invändningar i lätt tillgängliga intellektuella drabbningar. Jag läser Klimatsans (klimatsans.com) och har svårt att uppfatta att invändningarna mot IPCC är helt utan värde även om jag kan skönja en bestämd politisk hållning. Det ska väl inte påverka hanterandet av hårdfakta – vilka de nu är?

För svenskt vidkommande gäller att vi aldrig haft så mycket skog i landet som nu. På 1970-talet var några präster i Kronobergs län arga på mig. De talade om den då omfattande skogsdöden. Jag svarade att ”granar ser så eländiga ut i februari månad”. En präst förklarade då, att jag inte var välkommen till hans prästgård. Jag svarade, att medan han gått på stadens asfalterade gator hade jag gått just i de skogar han talade om. Numera talas inte om skogsdöden! Det påstods dåförtiden också att telefonin snart nått vägs ände, eftersom det inte fanns koppar nog för kablar. Och min folkskollärare förklarade för oss barn att tv inte skulle fungera i Afrika, som var så stort. Detta sagt inte för att förringa några besvärliga frågor utan bara för att förklara hur det kommer sig att somliga av oss programmerats att bli ifrågasättare av till synes oomkullrunkeliga sanningar.

Av svenska skattebetalare har jag dessutom fått en god vetenskaplig utbildning av lärare och handledare, som sedan hamnat i den främsta akademiska toppen som universitetsrektorer och universitetskanslersämbete. Jag får väl fortsätta läsa på, fundera och ställa mina frågor men tackar Lars-Erik Andervad för tankeutbytet.

Dag Sandahl