Debatt

Hur är det egentligen med klimatet?

Debatt Artikeln publicerades

Det är inte så lite besvärande att det är så svårt att värdera uppgifterna om klimatkatastrofen.

Jag menar, människor jag uppskattar mycket är övertygade om hur det är, men när jag frågar om underlagen för deras bedömningar blir de oprecisa och om jag frågar efter alternativa förklaringar eller bredare perspektiv, blir de uppbragta. I alla andra vetenskapliga sammanhang komplicerar nya upptäckter vetandet. Så inte med klimatet, som vi inför våra egna ögon ska uppfatta förändras dramatiskt. Som i somras. Men det var inte klimatet vi såg då utan väder.

Den varma (sköna) sommaren 2018 blev isarna vid Arktis tjockare. Glaciärer smälte dock och när marken under dem blottas, finner man tusentals år gamla kläder från jaktfolk, som levat där tidigare. Det fanns en tid utan glaciär där.

Rimligtvis påverkar människan sin omgivning. Samtidigt som kolkraften ska bort, byggs tusentals nya i Indien och Kina. Det betyder väl nya koldioxidutsläpp? Men sådana göder jorden, om jag fattat saken rätt. Jorden är grönare och producerar mer. Tack vare koldioxid?

Jag nås av budskapet att 14 gram rött kött, en köttbulle, är vad jag kan unna mig. Vem säger det och på vilket faktaunderlag? Det får jag inte veta. Är det inte bra att djur kan tugga i sig sådant som jag annars inte kan tillgodogöra mig? Håller inte betesdjuren naturen öppen och förser jorden med livgivande gödsel? Vart tog komplikationerna vägen?

En snäll präst försåg mig med FN:s klimatpanels sammanfattning, Summary for Policymakers (30 sidor). Jag fann i den en del grafik av det slag som vi under doktorandutbildningen varnades för. Det ser fint ut, men tål inte en kritisk granskning. Har klimatskeptikerna alltså rätt, att rapporten är en politisk sammanfattning, inte en vetenskaplig?

Jag är bekymrad av en del andra skäl.

Det är en mänsklig erfarenhet att vi uppträder som flockdjur och springer åt samma håll när vi blir rädda. Barbara Tuchman beskrev det i boken Dårskapens vägar. I det läget behövs skeptikerna, men jag hör inte deras inlägg i mängden information. Kan de som säger att den stora energikällan solen är avgörande för när det blir istider på jorden ha rätt oh att vi mest får gilla läget?

Min andra fundering gäller naturligtvis hur jorden betraktas, som natur eller kreatur (skapelse). Kan det höra till ordningen att denna jord ska slitas ut som kläderna vi har och att något nytt ska skapas? Det skulle väl en kristen också säga och inte bara tala om ansvaret för skapelsen?

Jag är dessutom bekymrad för att jag vid beskedet om hur Antarktis smälter inte får några referenspunkter. Om all is på Antarktis smälter, höjs havsnivån med 58 meter. En sådan process tycks ta 8.000–12.000 år. Isen vid Antarktis är i genomsnitt 2.200 meter tjock och som tjockast 4.800 meter, tror jag mig ha förstått. Hur många meter blir det om Arktis is också smälter? Jag funderar över detta i mitt hus, som ligger på botten av en flodfåra, som avsmältningen av inlandsisen en gång skapade. Istider har kommit och gått också innan människan var med, tycks det. Så hur mycket påverkar människan egentligen? På vilket sätt ska jag veta, att de som säger att det är solen som påverkar allra mest har så fel?

Klimatskeptikerna påstås vara äldre (vita) män. Jag är i vart fall både äldre och man men mer skär i hyn än vit. Jag är väl inte mer skeptisk när det gäller klimatet än när det gäller en mängd annat, som jag under årens lopp av ideologiska normsändare tillhållits att tänka. Min enkla fråga är just enkel: Hur är det egentligen? När Dagens Nyheter ger besked, ska jag tro beskeden? Och vilken är agendan när vi ska ställa om våra liv? Är det näsvist att undra hur vi ska bromsa nedsmältningen i Antarktis och fråga vilka de ”vi” är, som ska leva i tusentals år med havsnivåhöjning, det Peter Akinder skrev så engagerat om i ledarspalten den 17 januari. Jag tycker för den delen att denna vinter verkar vara som en del andra vintrar jag upplevt under min korta levnad.

Dag Sandahl