Debatt

Klimatforskningen väcker starka känslor

Debatt Artikeln publicerades

I en ny insändare efterlyser Dag Sandahl odiskutabla basfakta om klimatet. Han fortsätter i övrigt att ifrågasätta klimatförändringarna och människans åtgärder för att minska förändringarna.

Jag håller med om att det inte är lätt att förstå klimatförändringarna och dess orsaker. Det är emellertid så att kunskaperna ökat enormt inför varje möte med IPCC. Nu råder i princip ingen oenighet om att människans utsläpp av växthusgaser i närtid orsakar dessa. Sedan 1800 har halten av koldioxid i atmosfären ökat från 280 ppm till 410 ppm och temperaturen har ökat med drygt 1 grad i luften och i haven.

Vill man fördjupa sig i förändringarna av jordens klimat kan man med fördel studera standardverket Earth’s Climate – Past and Future av William F Ruddiman. Där framgår att en ändring av halten av koldioxid alltid korresponderat med temperaturen. I detta sammanhang är det inte intressant att diskutera ändringarna av klimatet till följd av vulkanutbrott, jordbävningar, meteoritnedslag, soleruptioner, havsströmmar eller jordaxelns lutning, vilket kan påverka klimatet substantiellt.

Ifrågasätter man IPCC:s beräkningar bör man kunna hänvisa till annan relevant forskning, som är publicerad i vetenskapliga tidskrifter. Annars blir det svårt att få trovärdighet i diskussionen. Bakom IPPC:s rapporter står de naturvetenskapliga områdena samt teknisk forskning och socio-ekonomisk forskning.

För att använda rätt åtgärder mot klimatförändringarna bör även humanister och beteendevetare involveras. Att klimatforskningen väcker så starka känslor beror mycket på de etiska svårigheter som finns i forskningen och framför allt när man diskuterar åtgärder mot förändringarna. I boken Environmental Ethics diskuterar Robin Attfield dessa frågor. Några av dessa förhållanden gäller:

• Nationellt ansvar och befogenheter – ansvar på överstatlig nivå till. exempel EU och FN. Här är det uppenbart att många beslut borde tas på överstatlig nivå.

• Kort sikt – lång sikt. Verkningarna tenderar att bli allt mer förödande ju längre tiden går och vi riskerar att passera brytpunkter bortom all kontroll. Politiken har svårt att hantera frågor som sträcker sig bortom mandatperioden. Inom näringslivet råder ännu större kortsiktighet.

• Våra förhållanden – framtida generationer kommer i första hand att drabbas.

• Klimatet som isolerat forskningsområde – externa effekter. Alla FN:s 17 globala utvecklingsmål påverkas i olika omfattning och med olika grad av sannolikhet. FN har beräknat att vi kan få hundratals miljoner klimatflyktingar vid business as usual. Thomas Sterner (professor i miljöekonomi vid Göteborgs universitet) har nyligen publicerat en studie i Nature Sustainability där 26 forskare inom många dicipliner belyser klimatförändringarna med sektorsövergripande perspektiv.

• Förbrukning av ändliga resurser – spara till framtida generationers behov.

• Människans roll i biosfären – andra arters existens och betingelser. Vi orsakar nu den sjätte massutrotningen av växter och djur. De senaste 50 åren har antalet vilda djur minskat med hälften enligt WWF (gäller ej antalet arter)

• De rika ländernas ansvar – utvecklingsländernas ansvar. Det är i huvudsak den industrialiserade världen som orsakat klimatförändringarna men dessa drabbar fattiga länder i större utsträckning.

• De rika människornas ansvar – ansvaret hos dem som har mindre resurser. Globalt svarar 10 procent av de rikaste människorna för 45–50 procent av utsläppen medan 50 procent av de fattigaste svarar för 10–13 procent (Naturvårdsverket – fördjupad analys av svensk klimatstatistik 2018). Det bör kanske införas kvoter för utsläpp i förhållande till vad som är hållbart?

• Lokalt ekonomiskt ansvar – globalt ansvar. Hela mänskligheten gynnas av att vi bevarar t.ex. de tropiska regnskogarna men ansvaret fördelas nu nationellt.

Utöver dessa frågeställningar finns den övergripande frågan hur vi ska få en omställning till en hållbar ekonomi ur ekonomisk, social och ekologisk synvinkel inom planetens gränser. Att den nuvarande förhärskande nyliberala ideologin inte är hållbar framstår för allt fler som till exempelVärldsbanken, OECD och IMF.

Attfield efterlyser en universell normativ etik för att få förståelse för dessa motsättningar och för att kunna vidta rätt åtgärder. Påven verkar dela denna syn.

Sandahl oroas över ropen på en global diktatur för att lösa problemen. Självfallet bör vi om möjligt undvika det men vad gör vi om länderna inte självmant lever upp till sina förpliktelser att nå klimatmålen? Allt fler forskare menar att det effektivaste sättet att minska klimatförändringarna vore att införa en global skatt på utsläpp av koldixod liknande den svenska koldioxidskatten förutom alla undantag vi har. Samtidigt ser det ut att bli svårt att genomföra en sådan beskattning så som världssamfundet är organiserat för närvarande. Vi kanske ska satsa på en ny organisation (United Humanity) där länderna frivilligt ansluter sig för att besluta om frågor gällande mänsklighetens överlevnad? Gerhard Knies diskuterar dessa frågor i Proposal to create an International Panel on Habitability of Earth for Humanity 2017.

Sandahl ifrågasätter även människans roll i förhållande till biosfärens enormt stora naturliga omsättning av kol i marken (och i haven). Denna anmärkning är viktig och det belyser även vikten av att vi blir planetskötare istället för fördärvare. IPPC föreslår att vi planterar skog på en yta motsvarande Kina till 2050. Likaså måste jordbruket ändras från att bli kolsänkor istället för motsatsen. Jag vill här hänvisa till en beskrivning hur vi kan bruka skogen på ett hållbart sätt. Det gäller Mikael Karlssons bok Konsten att hugga träd och ha skogen kvar 2017.

Lars-Erik Andervad