Debatt

Lögnare, bedragare galning – eller Gud?

Debatt Artikeln publicerades

Replik på Carl Gustaf Olofssons artikel ”Om livets mening, himmel och helvete”.

Först vill jag tacka Carl Gustaf Olofsson och säga att jag uppskattar den goda och respektfulla samtalstonen i ämnesområdet existentiell hälsa och livets mening som jag tycker att vi har.

Bakgrunden till vår, Fredric Cronas och Daniel Alms, ursprungliga artikel var att vi tror att de existentiella frågorna är något som är viktigt för alla människor och att det påverkar oss positivt när vi tar oss tid att bearbeta dem. I ditt svar så ställer du denna gång en del frågor till oss som gör att denna replik får mer karaktären av kristna lärofrågor. Här vet vi att man kan komma till olika slutsatser i olika sammanhang men nedan visar vi, trots begränsat utrymme till stora frågor, lite kortfattat hur vi tänker kring dessa frågor.

Carl Gustaf Olofsson ställer frågan till oss: ”Hur ter sig dess globala ödesfrågor när man, som pingströrelsen, tror på ett liv efter döden?”. Där exempel på ödesfrågorna är klimat, miljö, ändliga resurser och rimlig fördelning. Det är en mycket stor fråga där detta får ses som ett något generellt svar.

Tron ger en vila och en frid inför framtiden. Den ger vila och frid inför döden, inför en oviss morgondag och även inför de globala ödesfrågorna.

Vi har ett ansvar att förvalta och vårda jorden med dess invånare på bästa sätt. Och samtidigt så behöver jag inte leva övertyngd av bördan att jag själv måste bära världen och få den att, så att säga, överleva. Jag gör så gott jag kan idag med den djupa vetskapen i åtanke att det är inte jag som håller uppe jorden, utan Gud.

Den andra frågan som Carl Gustaf Olofsson ställer till oss är: ”Har pingströrelsen lämnat övertygelsen om eviga straff för de som inte erkänner och tar emot Jesus Kristus som sin frälsare?”

Som vi ser det så är inte läran vår, utan Jesus. Därför har vi heller ingen täckning för att ändra Jesu undervisning som är återgiven i Nya Testamentet i Bibeln.

Man kan närma sig dessa texter antingen med utgångspunkt i sig själv. Alltså att man söker i texterna för att de ska bekräfta det man själv vill att de ska säga. Eller så tar man sin utgångspunkt i urkunden, alltså Jesus. Vilket innebär att jag med ett ärligt hjärta vill förstå vad det är Jesus säger, menar och vill lära oss.

Därför hänvisar vi till Jesu undervisning i de fyra evangelierna i Nya Testamentet. Frågan att ställa sig är vad undervisar han, som helhet, och i denna fråga?

Frågan om vad denna undervisning är värd är helt beroende av den verkligt relevanta frågan:

Vem anser jag att Jesus är/var?

Med tanke på Jesu höga indirekta anspråk på att han är Gud så ger logiken oss tre huvudalternativ. Antingen är/var han:

1. En lögnare/bedragare – Han visste att han inte var Gud eller Guds son men ville lura människor att tro det.

Eller:

2. En galning – Han trodde att han var Gud och Guds son, utan att vara det.

Eller så är han den som han själv säger att han är och då är han:

3. Herre och Gud.

Utifrån Bibelordet så ges det inga andra alternativ. Men valet Vem Jesus är eller var, det är upp till var och en att ta ställning till. Om man, efter att ha läst evangelierna, i sitt resonemang landar i alternativ 1 eller 2 så är den fråga du ställer mindre intressant.

Det är inte min mening att provocera genom att nu avsluta med ett bibelord. Men eftersom frågorna kom att handla om Jesu lära så vill jag avsluta med ett av Jesu ord till alternativ 3 och till de ”pingstvänner som närmar sig döden och är osäkra på Guds dom”, som du nämner.

1 Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. 2 I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? 3 Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Johannesevangeliet 14:1-3

Med vänlig hälsning

Fredric Crona, pastor och föreståndare Lorensbergskyrkan

Daniel Alm, föreståndare Pingst – fria församlingar i samverkan