Debatt

Möjlighet att riva trots överklagande

Oskarshamn Artikeln publicerades
K-huset på Rödsleskolan.
Foto: Mohammad Abdulrahim
K-huset på Rödsleskolan.

År 1922, året för Förbudsomröstningen, det första Vasaloppet, införandet av bilskatt och inrättandet av en luftfartsmyndighet, låter Döderhults kommun uppföra en ny lärarbostad vid Rödsleskolan. Byggnaden uppförs i trä och präglas av sin tids arkitektoniska stil, där funktionalismen ännu hör till framtiden.

Nittiosju år senare, i april 2019, beslutar samhällsbyggnadsnämnden i Oskarshamns kommun att byggnaden från 1922, som i kommunens handlingar bär det anonyma namnet K-huset, ska jämnas med marken. Detta efter en ansökan om rivningslov från tekniska kontoret. Vare sig samhällsbyggnadsnämnden eller tekniska kontoret hävdar i beslutsunderlaget att huset skulle vara i dåligt skick. Däremot anses inte byggnaden uppfylla Arbetsmiljöverkets krav för de verksamheter som bedrivs där idag. De ombyggnader som bedöms krävas för att uppfylla dagens krav anses inte ekonomiskt försvarbara. Istället vill man uppföra en helt ny byggnad på samma plats.

Oppositionen ville bevara K-huset, men majoriteten i samhällsbyggnadsnämnden drev igenom beslutet att bevilja rivningslov. Detta trots att den antikvariska utredning kommunen beställt kommit till slutsatsen att K-huset har så stora arkitektoniska värden att detta enligt 8 kap 13 § Plan- och bygglagen (PBL) bör bevaras. Utredningen pekade också på hur byggnaden tillsammans med både äldre och nyare byggnader vid Rödsleskolan utgör en ”årsring” som är viktig för att förstå skolans historia. Samhällsbyggnadskontorets tjänstemän rekommenderade, med hänvisning till nämnda utredning, samhällsbyggnadsnämnden att inte bevilja rivningslov.

Jag har överklagat rivningslovet till länsstyrelsen eftersom jag anser att samhällsbyggnadsnämnden inte prövat om beslutet är förenligt med 9 kap 34 § PBL. Mitt överklagande grundas främst på ovan nämnda antikvariska utredning, men också på det faktum att tekniska kontoret inte redovisat en kalkyl som visar hur man kommit fram till att en ombyggnad skulle bli för kostsam. Jag vill också att länsstyrelsen prövar om de krav som ställs för att en befintlig verksamhet ska kunna fortsätta i en byggnad ska ha företräde framför bevarandet av kulturhistoriska värden.

Tyvärr innehåller PBL inget förbud mot att riva en byggnad under tiden ett överklagande prövas. Frågan som nu behöver ställas är om tekniska kontoret kommer att utnyttja detta kryphål i lagstiftningen? Om land ska med lag byggas bör turerna kring K-husets framtid, i väntan på ett svar, motivera en debatt om den för svenska förhållanden märkliga rättsordning som ger möjlighet att med hjälp av schaktmaskiner ignorera en rättslig prövning.

Nils-Erik Norrby