Debatt

Vetenskapen, tron och meningen med livet

Debatt Artikeln publicerades
Konflikten mellan evolutionsteorin och bibelns skapelselära har pågått sedan Charles Darwin gav ut sin bok ”Om arternas uppkomst” 1859. Här skapar den ungerske konstnären Ferenc Monostori Darwins huvud av sand. Verket ingick i sandskulptursfestivalen 2016 i Binz på den tyska ön Rügen. Temat för året var ”Fascination Natur”.
Foto: Jens Büttner/TT
Konflikten mellan evolutionsteorin och bibelns skapelselära har pågått sedan Charles Darwin gav ut sin bok ”Om arternas uppkomst” 1859. Här skapar den ungerske konstnären Ferenc Monostori Darwins huvud av sand. Verket ingick i sandskulptursfestivalen 2016 i Binz på den tyska ön Rügen. Temat för året var ”Fascination Natur”.

Replik på inläggen av Fredric Crona och Daniel Alm av Carl Gustaf Olofsson om mening med livet.

Tack Crona och Alm för era svar. Varit tveksam att bemöta er eftersom jag ansåg jag det knappast skulle bli något konstruktivt som förde samtalet framåt, men efter att ha läst Olofssons mycket läsvärda inlägg känner jag mig inspirerad att bidra med något utifrån mitt perspektiv som ett komplement.

Erkänner gärna att ni inte uppträder så självsäkert (snusförnuftigt) som jag är van att höra från frireligiöst håll. Där brukar annars deras sanningar vara huggna i sten, utan någon möjlighet till samtal, hur bräckligt deras underlag än varit. Var det inte Paulus som skrev att man alltid skulle vara beredd att ange skäl för sin tro? Men är det en ledstjärna för er nu? Är ni i så fall beredda till förutsättningslösa samtal för att uppriktigt pröva om er tro är hållbar?

Om jag skall lyfta fram något grundläggande problematiskt, enligt min uppfattning, är det pingstvänners ofta genuina misstro till ett vetenskapligt förhållningssätt. Vi lever ju i ett fritt land brukar det sägas, så det gör väl inte så mycket, på vad eller hur man tror. Alla får väl ha vilken åsikt eller uppfattning som helst. Men det allvarliga är främst att ”tredje part” drabbas, de barn som tvingas växa upp i den miljön. Det finns gott om olika vittnesbörd som belyser detta, men för att hålla debatten på ett neutralt plan, undviker jag dessa.

Ett exempel på det jag upplevt är att bibeltroende skolpersonal och föräldrar har med milt förkvävande mentalt våld indoktrinerat barnen att evolutionen är bara något som ogudaktiga darwinister hittat på, och det är bibelns skapelsetro som gäller, trots att en förkrossande majoritet av alla tänkbara vetenskapssamfund delar uppfattningen, att evolutionsteorin är ett ovärderligt verktyg för att bättre förstå vår världs olika mysterier. Tidigare, på 1500-talet när vetenskapen ännu inte gjort några nämnvärda framsteg, var det ju bibeln som var uppslagsverket, där all sanning fanns samlad i ”guds fasta orubbliga ord”. Bland de varmt troende menar nog fortfarande många att det Luther då räknade ut, utifrån Jesu stamtavlor i bibeln, Matteus 1:1-17 och Lukas 3:23-38, är det som är sanningen! Han kom fram till, och då var det många som var helt övertygad om, att världen skapades år 4116 före Kristi födelse. Detta framgår ju tydligt i bibeln! Att vetenskaplig forskning har helt andra övertygande fakta från en mängd olika områden, står sig slätt mot skriften för en bibelfundamentalist även idag.

Men jag blir lite konfunderad då ni, när det är i era intressen, numera ändå hänvisar till ”vetenskapliga rön”, till exempel för att försöka misskreditera ett sekulärt samhälle. I ett tidigare inlägg åberopade ni en rapport från socialstyrelsen. Då gjorde ni en för mig helt obegriplig tolkning av denna studie, som jag inte känner till. Ni anger att de 190000 barn som lider av psykisk ohälsa kan på ett mystiskt sätt tolkas höra samman med sekulariseringen. Det mesta som händer i samhället, det som ingen tycker är önskvärt och som konsekvens kan få psykiska följder, beror ju på helt andra orsaker än sekulariseringen, till exempel krig, globalisering, ekonomiska problem, skilsmässor, ökade klyftor i samhället, miljöförstöring mm . Däremot upplevde jag i min ungdom, något man då ofta pratade om, att det fanns psykiskt sjuka personer, därför att de hade drabbats av religionsgrubblerier. Dessa siffror fanns säkert inte med i någon officiell statistik, innebärande ett stort mörkertal. Även idag tror jag det finns många som på grund av religiösa orsaker mår dåligt.

Om ni menar allvar med att samtal i existentiella frågor är viktigt tycker jag att förslaget, som kom från Olofsson, att fortsätta eller starta ett verkligt seriöst samtal, utifrån de fysiska möjligheter som Lorensbergskyrkan kan erbjuda, skulle kunna leda till något mer substantiellt. Att delta i en gudstjänst som ni föreslår kan ju vara ett intressant studiebesök men då blir det knappast något verkligt tillfälle till ett öppet ömsesidigt samtal, snarare kan jag uppfatta det som ett strategiskt, eller retoriskt grepp, i er argumentation.

Birger Einarsson