Debatt

Viktigt att vi fortsätter tala om livets mening

Debatt Artikeln publicerades
Fredric Crona, föreståndare för Lorensbergskyrkan i Kalmar, gläds åt samtal om existentiella frågor, även om innehåll och former kan skilja sig åt.
Foto: Paul Madej
Fredric Crona, föreståndare för Lorensbergskyrkan i Kalmar, gläds åt samtal om existentiella frågor, även om innehåll och former kan skilja sig åt.

Replik på inläggen av Birger Einarsson och Carl Gustaf Olofsson om meningen med livet.

Jag är glad att kunna konstatera att båda artiklarna delar synen att ett samtal om existentiella frågor behövs. För även om innehållet i och formerna för dessa samtal kan skilja sig åt något så tolkar jag det som att vi alla tre ser ett behov av att det finns utrymme för det, att det är viktigt och att det för något gott med sig.

Det jag tolkar som ett psykiskt lidande som Birger Einarsson nämner att han fått gå igenom kan jag bara beklaga. Och det understryker hur viktigt det är med ”sund och meningsbärande andlighet”. Utan denna sundhet så kan den orsaka mycket smärta och alltför många misstag har dessvärre gjorts genom åren på detta område. Men samtidigt så är det oerhört viktigt att inte göra misstaget att kasta ut barnet med badvattnet. Man kan inte bortse från att det finns ett oräkneligt antal människor som genom historien har funnit något väldigt stark i ”tro, hopp och meningsbärande andlighet” som man aldrig skulle byta bort mot något annat, vad det än är då det har blivit som en skatt av glädje, frid och kärlek i livet, i både med- och motgång.

Birger Einarsson skriver också att ”Vägen till detta hänsynsfulla, ömsesidiga, och som jag tror, lyckligare samhälle, har sekulariseringen varit en nödvändig förutsättning”. Jag kan konstatera att vår verklighetsbild skiljer sig en del åt. Jag ser snarare din lägesbeskrivning som glädjande guldkorn i kategorin undantag. Blir Sverige generellt mer hänsynsfullt ju mer åren går jämfört med förr? Jag tycker inte det. Om man ger denna beskrivning som en generell bild av dagens Sverige så måste man bortse från fakta som Socialstyrelsen presenterade i december 2017 där man skriver att 190000 (hela10 procent) av våra barn och unga lider av psykisk ohälsa. Och det är mer än dubbelt så många som för tio år sedan. Det vittnar inte precis om ett lyckligare samhälle. ”Vi tror att ett större utrymme för det existentiella samtalet är en del av lösningen”.

Slutligen så vill jag vända mig till Carl Gustaf Olofsson. Jag tycker du har många kloka tankar och funderingar i din artikel. I slutet av din artikel så nämner du ”de människor som lever och brottas med livets djup och allvar utifrån detta jordbundna perspektiv.” Jag beklagar om vi i kyrkan har haft en arrogant eller överlägsen attityd. Jag vill här bara säga att Lorensbergskyrkan är till för alla, alla som brottas eller kämpar med svåra frågor eller den som bara är så glad och tacksam över livet. Vi vill vara en öppen plats i samhället. Man är välkommen när caféet är öppet på vardagarna (från september) om man vill prata öga mot öga. Eller om det passar bättre så kan man komma på gudstjänst för att så att säga smaka på atmosfären. Eller så kan man höra av sig till mig personligen.

Tack för era två artiklar i denna viktiga fråga.

Fredric Crona, föreståndare Lorensbergskyrkan

Daniel Alm, föreståndare Pingst – fria församlingar i samverkan