Familj

Minnesord: Åke Svensson

Familj Artikeln publicerades

En aprildag 1924 färdades Ebba Svensson från Bolmsö över vårisen, för att nedkomma med sitt barn på BB i Ljungby. Åke var äldst i en barnaskara på tre och eftersom pappa Ernst, som var snickare, byggt familjens hem på Kullen i kyrkbyn, kom den nyfödde att kallas Åke på Kullen.

Närheten till kyrkan och skolan präglade uppväxten liksom mor Ebbas litterära intresse. Redan tidigt började Åke läsa böcker och studera språk med byns präst. När familjen fick sin första radio blev den en uppskattad källa till kunskap. Inte minst händelserna under andra världskriget blev grogrund för ett samhällsintresse av sällan skådat slag.

Efter avslutad folkskola och enklare anställningar i Ljungby blev Åke järnvägsman i Alvesta under en rad år. På fritiden var han, som många andra, engagerad i nykterhetsrörelsen. Så småningom föddes en längtan att läsa vidare och hösten 1948 började Åke på Sankt Sigfrids Folkhögskola, Kronoberg, i Växjö. Detta var på flera sätt ett livsavgörande val.

Efter folkhögskoletidens slut blev det studier vid socialhögskolan i Lund och så småningom socionomexamen. Under denna tid träffade Åke sin blivande hustru, Valborg, som också varit elev på Kronoberg. Nyårsafton 1955 gifte de sig i Järstorps kyrka i Valborgs hemsocken.

Sin första tjänst fick Åke i Malmö och Limhamn blev också makarnas första hemort, där dottern Anna såg dagens ljus. Inte långt därefter sökte och erhöll Åke en tjänst i Kalmar, en ort som makarna sedan blivit trogna. Där föddes även dotter nummer två, Kristina. Åke Svensson arbetade sedan inom socialtjänsten till sin pension 1989. Först som föreståndare för barnavårdsbyrån och sedan som avdelningschef vid individ- och familjeomsorgen.

1965 byggdes eget hem på Skogsliden 59 i Berga. Grannarna blev ett viktigt socialt sammanhang, liksom gudstjänstgemenskapen i Berga Kapellgård. Åke var ordförande i den småkyrkostiftelse, som bidrog till att Birgittakyrkan byggdes 1975.

Åke var medlem i Socialdemokraterna. Han var nämndeman under en period och ledamot av landstingsfullmäktige till sin 70-årsdag och även kyrklig förtroendevald. Ett av sina sista uppdrag var att leda arbetet i Två Systrars församlings kyrkoråd som ordförande. Även här var Åke mycket involverad i kyrkbygget 1984.

Sedan tiden på folkhögskolan var den svenska diktskatten en integrerad del av Åkes liv. I många olika sammanhang har Åke deklamerat långa dikter direkt ur minnet till stor glädje. Exempelvis kunde han ändå upp i 95-årsåldern stanna till vid någon av sina dagliga promenader runt Havsörn i norra Kalmar och frimodigt fråga en vilt främmande förbipasserande om vederbörande ville höra en dikt. Det skulle kunna beskrivas som ett uttryck för det milda vanvett, som Åke gärna sade sig omfatta. Det skulle också kunna kallas att ha sitt barnasinne kvar.

Efter en kort tids sjukdom med god omvårdnad vid länssjukhuset i Kalmar somnade Åke stilla in med sin livskamrat Valborg vid sin sida. Han sörjs närmast av hustrun, sina två döttrar med makar, fem barnbarn varav en med make, två barnbarnsbarn och en syster.

Text: Anders Göranzon