Familj

Minnesord – Mats Slättman

Familj Artikeln publicerades

En eldsjäl och en mycket god vän har lämnat oss och det gör så ont att tänka på att aldrig mera få höra Mats glada röst igen.

Att inte få det där telefonsamtalet som kunde handla om vad som helst och ofta lockade till skratt men också kunde innehålla diskussioner om djupa, viktiga frågor.

Trots att det är flera år sedan Mats´ fick sin diagnos och att det ibland kändes hopplöst så kämpade Mats på och gav aldrig upp. Förundrade såg vi på och hörde hans lätthet att skoja om det mesta kring sin sjukdom. Detta gjorde att vi alla trodde att, är det någon som ska klara ut detta, så är det Mats.

Mats borde ha fått stanna kvar hos oss, för han innehade den goda själ och tanke som världen så väl behöver.

Mats värnade om alla de barn som hade det lite extra jobbigt. Han tog sig an dem på ett sätt som fick dem att hoppas och tro på både sig själva och de vuxna runt dem.

Mats var en av eldsjälarna bakom det som fick namnet “Fagerslättens Barnteater”.Tillsammans fick vi många barn att växa genom att ställa dem på scenen och utmana dem att tro på sig själva. Att se dem lyckas med något när de misslyckats med så mycket annat. Han gav dem av sin tid och det fanns inte hos Mats att ge upp. “Kan man rädda ett barn, är det värt allt i världen”.

Mats energi tycktes aldrig ta slut, och hade ordet “energi” ett namn så skulle det vara Mats.

Senare bildade vi “Artisten” och detta kom att bli Mats`stora projekt.

Otaliga är de barn och ungdomar som fått uppleva glädjen på scenen och märka att vi tog det på allvar det de åstadkom. Mats byggde bland annat scenerier, fixade med ljud och ljus, tog kontakt med personer som gjorde det möjligt för oss, att visa att Nybros barn och ungdomar var några att räkna med. Glädjen i barnens ögon när publiken kom och stod upp och applåderade, det fick Mats hjärta att svämma över. Han trodde på detta. Att låta dem vara med i hela processen i våra projekt. Även om de inte stod på scenen, så hade de en viktig plats vid sidan om. Men det var många saker som Mats tyckte var viktigt. Alla minns vi muffinsen som Mats ständigt såg till att finnas vid repetitioner och föreställningar. Ibland var vi så trötta på dessa bakverk, men nu efteråt var det nog tur att Mats var så envis. De räddade nog många av oss, när tröttheten satte in.

En stor människa med ett otroligt gott hjärta har lämnat oss. Det känns inte rättvist.

Våra tankar går till Mats familj och vi vill säga följande ord till er. Hoppas ni kan finna tröst i dem.

“Hur kan det få vara så hemskt att en del måste dö vid så ung ålder?” Något liknande sa Astrid Lindgrens Skorpan till sin storebror Jonathan Lejonhjärta, Vi vill säga till Mats, det som Jonathan sa;

“Vet du Mats, vi tror inte det är så hemskt. Vi tror du får det härligt där borta i Nangijala, landet på andra sidan stjärnorna”.

Vi vet inte när, men vi ses där. Det lovar vi.

Mats Runberg

Mats Krantz

Lena Häggbring