Familj

Minnesord: Rose Hasting

Minnesord Artikeln publicerades

Rose Hasting, Oskarshamn, har avlidit i en ålder av 82 år.

Budet om vännen Rose Hastings bortgång kom inte oväntat. Den stridbare kämpen hade senaste tiden börjat att bli trött. Lika vass och skarp som alltid. Lika ilsken som översvallande kärleksfull som alltid, men en kropp och själ som kämpat hårt, så länge, hade börjat kräva att få sin vila.

I årtionden var Rose Hasting det självklara nav som Oskarshamns kulturliv kretsade kring. Hon var inspiratören, auktoriteten och handlingsmänniskan. Hon krävde mer av sig själv än av andra och hon skydde aldrig att resa höga och berättigade krav på alla de som borde kunna bättre och åstadkomma bättre.

Rose stod emot och hon gick före. Rose Hasting var ständigt i opposition mot dumhet och orättvisor. Med charm, glöd och kunskap förändrade Rose den tunga industristaden Oskarshamn. Konst, kultur, bildning, arkitektur och skönhet tog plats.

Med ett passionerat engagemang förhindrade Rose rivning av vackra kulturbyggnader, lyfte in konst och litteratur på arbetsplatser, utvecklade konsthall och bibliotek och rustade en generation av Oskarshamnare i studiecirklar.

Rose fick slå sig in i den mansdominerande politiken. Motståndet och motvinden var kompakt. Hon sågs som besvärlig av makten. Det var dock en korrekt analys. Rose var besvärlig, på det sätt som kännetecknar en människa som vill se förändring. Besvärlig mot de som inte förstod, de som inte kunde, ville, de som bara vägrade. Kanske fanns hos dem en förhoppning om att Rose skulle tröttna och ge upp. Inget kunde ha varit mer felaktigt.

Rose Hasting tröttnade aldrig och var aldrig någonsin, i något sammanhang, i närheten av att överväga att ge upp det hon ansåg vara viktigt. Rose Hasting ledde kulturnämnd, konstinköpsutskott och ABF, hon drev stadens stolthet Fredriksbergs Herrgård och hon räddade och drev skönheten Källströmsgården i Påskallavik. Politiker med ambitioner insåg med tiden att Rose Hasting ska man inte ha emot sig. Rose stod för klokhet och talade sanning. Hon var rak på ett sätt som få har förmåga till.

När sorgen idag tynger bröstet, ler minnet åt Rose ljuvliga dialekt, hur hon talade i ”tilifon”, det hjärtliga skrattet, den goda maten, den vänligt ilskna blicken när det var dags att tala allvar. Fina, kloka, varma Rose var alltid närvarande. Vänfast. Vi kan idag inte begära mer av Rose Hasting, men hon kan fortsatt begära mer av oss i kampen för rättvisa och mot dumhet. Rose förändrade människor och hon förändrade det samhälle vi lever i. Hon gjorde livet i vår del av världen bättre att leva. Idag är jag en av många som känner djup tacksamhet över att ha givits privilegiet att få ha levt i Rose Hastings tid och att ha fått vandra genom livet i hennes närhet.

Håkan Juholt