Familj

Minnesord – Sif Strand Rönnbäck

Familj ,

Sif Strand Rönnbäck, Skurö Sofieborg, har avlidit i en ålder av 84 år. Närmast anhöriga är barnen Magdalena Willmersdotter, Magnus Briese och Karin Henricson med familjer.

Sif växte upp i Sandviken som enda barn. Släkten var viktig för henne. Hon har ofta berättat hur hon trivdes att vara på mormor och morfars gård i närheten av samhället. Kanske var det där hennes stora intresse för djur och natur väcktes. Hemma fick hon också lära sig att ställa upp för andra människor. Hennes familj hjälpte till att skydda en judisk familj under andra världskriget, något hon absolut inte fick berätta om i skolan.

Sif har varit en pionjär på många plan. På 1950-talet läste Sif en fil kand vid Uppsala universitet och tog bibliotekarieexamen i Borås, något som inte många flickor gjorde på den tiden. Hon var inte någon blyg viol, utan engagerade sig även i studentkåren. Framför allt när det gällde att bygga nya studentbostäder, som var en bristvara redan då.

Studierna ledde till jobb för kulturen. Hon bosatte sig i Lindesberg och blev så småningom bibliotekschef inom kommunen. Samtidigt bildade hon familj med man och barnen Magdalena och Magnus. Så småningom flyttade även Karin in i familjen som fosterbarn. Förutom ett ansvarsfullt jobb ägnade hon mycket tid åt sina och barnens intressen i stallet och på olika konserter.

Efter skilsmässan på 1970-talet flyttade Sif till Oskarshamn och blev nu kulturchef i vår kommun. Hon arbetade för att kommuninnevånarna skulle få ett rikt kulturutbud i allt från Fredriksbergs herrgård, Stenhuggarmuséet Hård klang i Vånevik, biblioteksbåtarna i skärgården och mycket, mycket mer.

Efter några år i Oskarshamns kommun hittade hon sitt älskade hus – Skurö Sofieborg. Här kunde hon både vårda ett gammalt hus och ägna sig åt sin trädgård med både blomprakt och grönsaksodlingar. Efter några år träffade hon sin nya livskamrat Lars, som hon gifte sig

med och de levde tillsammans till hans allt för tidiga död. Sif började dela Lars stora passion för segling och tillsammans gjorde de många korta seglatser i vår vackra skärgård och långa turer till Lars hemtrakter i Norrland.

Efter det att Sif gått i pension minns vi som bor i trakten henne, när hon gick sina många och långa promenader med hundarna. Ofta var målet att besöka någon som var ensam eller sjuk, för att lysa upp dennas tillvaro en stund. Det fanns inte många konserter hon missade i kommunen, hon var en trogen besökare på Naturskyddsföreningens onsdagsträffar, var engagerad i katthemmet och såg de flesta av Filmklubbens filmer och operautsändningar. Nu hann hon också läsa mycket och då var det enbart faktaböcker och tidskrifter. Då och då kom hon med en artikel hon tyckte jag skulle läsa och då fanns det alltid utropstecken, kommentarer och rättade korrekturfel i marginalen.

Att träffa nya människor av alla de slag tyckte Sif var intressant. Hon fick bekanta bland de nya kommuninnevånarna som kom både från forna Jugoslavien och Syrien. En dag när jag var i gårdsbutiken kom ett tjugotal motorcykelknuttar i hästsvans och skinnställ indundrande på ladugårdsplanen. Från andra hållet kommer Sif, som genast går fram och pratar med dem. När jag går fram är i hon i full färd med att förhöra sig om de vet vad kornas ungar heter. Hon fortsätter sedan med getter, får, grisar och så vidare med en ring av knuttar runt sig.

Sif hade tydliga åsikter och tvekade inte ett ögonblick att ta strid för något hon trodde på och ansåg vara rätt. Det gjorde henne förstås till en kontroversiell person som många tyckte om medan andra hade svårt för hennes styrka och rättframhet. Hon berättade att en gång hade hon hittat en levande huggorm i sin brevlåda. På typiskt Sif-manér sa hon upprört att det var för hemskt – den stackars ormen hade kunnat dö där i värmen i brevlådan. I stället satte hon på sig grova trädgårdshandskar och flyttade ormen ut i skogen.

Den senaste tiden kände sig Sif håglös och trött. Efter en vecka på sjukhus bodde hon hos sin dotter Magdalena i Motala en kort tid och där dog hon hastigt och oväntat. Det är en mycket stram, men kärleksfull och framför allt mycket färgstark person som gått ur tiden. Sif lämnar ett stort tomrum efter sig.

Mette Munter

Skurö Gård