Feature

Den allra bittraste stunden

Feature
Veteranen Johny Erlandsson sitter i omklädningsrummet på Fredriksskans och har svårt att riktigt förstå att det otänkbara inträffat – Kalmar FF, som två år tidigare slutat på andra plats i Allsvenskan, flyttas 1987 ned till tredje serienivån.
Foto: Peter Tinnert
Veteranen Johny Erlandsson sitter i omklädningsrummet på Fredriksskans och har svårt att riktigt förstå att det otänkbara inträffat – Kalmar FF, som två år tidigare slutat på andra plats i Allsvenskan, flyttas 1987 ned till tredje serienivån.

Den 2 november spelar Kalmar FF ödesmatch i Uppsala. KFF har varit illa ute många gånger genom åren, men oftast lyckats ta sig ur krislägena. Många minns säkert vändningen mot IF Sylvia på Bollspelaren år 2000, när Joachim ”Jesus” Lantz gjorde 3–2 i 88:e minuten och räddade kvar KFF i Superettan. Även 1987 slogs föreningen för sin existens, såväl sportsligt som ekonomiskt. Söndagen den 18 oktober blev katastrofen ett faktum.

Nedflyttningen ur Allsvenskan året dessförinnan hade varit en oväntad snyting. Dock kunde den trots allt betraktas som ett olycksfall i arbetet. Självklart skulle KFF upp igen direkt, det var också tio av de 14 tränarna i Söderettan övertygade om inför säsongen.

Men 1–1 på Fredriksskans mot IFK Hässleholm i seriens sista omgång innebar att Kalmar FF, som bara två år tidigare med i stort sett samma lag haft vittring på SM-guld, säsongen därpå inte skulle återfinnas i någon av landets två högsta divisioner.

Detta för första gången sedan 1943.

Den redan usla ekonomin slogs i spillror. Man hade genomfört en miserabel division 1-säsong med spelare som i princip stod under allsvenska kontrakt. Publiksiffrorna blev bara sämre och sämre. Sparkade tränaren Janne Sjöströms lön skulle betalas och så vidare.

Det skulle dröja ända till 1998 innan ekonomin och förutsättningarna för en sund elitsatsning äntligen var ordentligt i ordning.

Men spelåret 1987 inbegriper paradoxalt nog också ett par av föreningens största framgångar någonsin.

Dels vinsten i cupfinalen mot Gais, dels 1–0-segern över Sporting Lissabon i Cupvinnarcupen bara några dagar efter degraderingen till tvåan.

Det hade börjat gå snett redan långt innan säsongen börjat. Nye tränaren Janne Sjöström, målkung i Hammarby på 70-talet, blev svårt sjuk under en badsemester i Israel och tvingades sluta redan i maj.

Sjöström ersattes av Göran Andersson, som tränat KFF första gången redan 1974.

Under våren blandades hyggliga insatser med rejäla genomtramp, men det kändes ändå som att om laget bara kom upp i normal driftstemperatur skulle allt nog ändå kunna ordna sig till slut.

Känslan förstärktes när KFF i cupfinalen på Råsunda den 28 juni gjorde en riktigt bra match och hur säkert som helst slog Gais – blivande seriesegrare i Söderettan – med 2–0 (mål av Billy Lansdowne och Björn Wigstedt).

Men efter att ha vunnit hemma över Oddevold med 2–0 (mål av Johny Erlandsson och Peter Nilsson) i början av augusti tog det tvärstopp.

Stämningen i laget ska heller inte ha varit den bästa, snacket gick om att en del spelare helst inte ville sitta i samma omklädningsrum som vissa andra.

Av de elva matcher som återstod av serien vann laget bara en, mot Karlskrona AIF med 2–1 efter mål av Janne Jansson och Johny.

Även om ingen riktigt ville inse det, varken på läktarna eller i laget, så stod det i oktober klart att läget var akut: Kalmar FF riskerade att åka ur landets näst högsta serie.

Senast något sådant inträffat var 1935, mer än 50 år tidigare.

Inför sista omgången var Skövde AIK redan avsågat. Kalmar FF låg nu på den andra av de båda nedflyttningsplatserna med 20 poäng och åtta minusmål (seger gav på den här tiden bara två poäng).

Ovanför strecket fanns Karlskrona AIF med 21 poäng och nio minusmål, samt IFK Hässleholm med lika många poäng som Karlskrona och åtta minusmål.

I sista omgången tog KAIF emot Bromölla, som inte hade något att spela för, medan KFF mötte just Hässleholm.

Hemmaseger för KFF så skulle kontraktet vara räddat.

Oavgjort kunde också duga, förutsatt att KAIF inte tog poäng av Bromölla.

För Hässleholms del räckte det i vilket fall som helst med att inte få stryk i Kalmar.

KFF-truppen hade checkat in på Möre Hotell i Söderåkra på lördagen för att i lugn och ro koncentrera sig inför ödesmatchen.

Det blev en laddad tillställning på Fredriksskans, något som var båda lagens förtjänst, även om skåningarna särskilt i andra halvlek stundtals blev utspelade av hemmalaget.

Efter en dryg kvart får KFF-målvakten Jörgen Tellqvist, som året före åkt ur Norrettan med Ope, göra en fenomenal parad på Conny Petterssons skott. KFF kontrar direkt, Stefan ”Lill-Bua” Alexandersson skickar fram bollen till Janne Jansson, som klipper till med en utsida som överrumplar Hässleholmsmålvakten Ola Wendel. Bollen smiter in alldeles intill stolpen: 1–0 till KFF!

Kalmar FF–IFK Hässleholm 1987, inledningen

Hässleholm tar så kommandot och nyblivne pappan Billy Lansdowne – Billy junior hade kommit till världen två dagar före matchen – får fullt upp i sin nya roll som libero.

Göran Andersson har vaskat om rejält i laget men Billy, som mer än någon annan fått bära hundhuvudet för den eländiga säsongen och dessutom dragits med småskador mest hela året, lever upp till förtroendet.

I slutet av halvleken får 19-årige Torbjörn Arvidsson, den blivande Halmstadslegendaren chansen att sätta huvudet till ett perfekt inlägg från Peter Nilsson, men Wendel i Hässleholmsmålet är rätt placerad och klarar den stenhårda nicken.

I andra halvlek måste Hässleholm satsa mer framåt, eftersom läget i Karlskronamatchen innebär att skåningarna befinner sig på nedflyttningsplats.

Det ger fritt fram för Peter Nilsson och Janne Jansson på vänsterkanten. ”Lill-Bua” slår hål i luften i bra läge efter ännu ett inlägg från Peter. Johny träffar åtminstone bollen efter en Markofrispark, men skottet blir för tamt.

I 67:e minuten kommer den riktigt stora chansen.

Torbjörn Arvidsson bryter på mittplan, Janne Jansson drar åter upp ett anfall till vänster och chansar med ett skott. Wendel reflexräddar och på returen har Martin Holmberg bara att slå bollen i öppet mål.

Men då kommer Wendel farande från ingenstans och gör en helt osannolik fotparad. Mål där och KFF hade med största säkerhet hängt kvar i ettan.

 

Så nära var det! Martin Holmberg ska bara slå in returen på Janne Janssons skott och ordna 2–0 till KFF. Då gör Hässleholmsmålvakten Ola Wendel en fullkomligt osannolik räddning.
Foto: Tomas Königsson
Så nära var det! Martin Holmberg ska bara slå in returen på Janne Janssons skott och ordna 2–0 till KFF. Då gör Hässleholmsmålvakten Ola Wendel en fullkomligt osannolik räddning.

I 84:e matchminuten inträffar den stora katastrofen.

Kalmar FF:s överlägset mest meriterade spelare, 35-faldige A-landslagsmannen Peter Nilsson, med tre framgångsrika säsonger bakom sig i belgiska topplaget Club Brügge, fläker sig efter en Hässleholmspassning vid mittlinjen. Resultatet blir att bollen går mot Kalmarmålet och hamnar hos gästernas Peter Persson. Mikael Marko tvekar ett ögonblick, Persson får fritt fram, rundar den utrusande Tellqvist och rullar obevekligt in 1–1.

Linjemannen har flaggan uppe, men bollen kom ju från en Kalmarfot och målet blir helt korrekt godkänt.

Det enda KFF får till i matchens sista minuter är en frispark som Janne Jansson slår mitt på Wendel.

Sedan är allt över. Matchen mellan Karlskrona och Bromölla slutar 1–1 den också, vilket innebär att Kalmar FF trillar ur Söderettan.

Kalmar FF–IFK Hässleholm 1987 – upplösningen

– Att vi fick 1–1 är mer än tur, det är en gudagåva, jublar en salig Peter Persson efter matchen.

– Mitt livs bittraste stund, konstaterar veteranen Johny Erlandsson.

Han blir kvar länge, länge i omklädningsrummet. Utan att riktigt kunna förstå vad som hänt sitter han bara och skakar stilla på huvudet åt alltihop. Han kom till KFF som 17-åring, han har spelat 15 säsonger i den röda tröjan varav tio i Allsvenskan, fler än någon annan. Han har gjort landskamper, vunnit SM-medaljer och spelat europeiska cupmatcher.

Nästa säsong väntar lag som Trion, Osby, Kirseberg och Ramlösa BoIS.

Nummer 15 Johny Erlandsson kom att finnas med på planen då också, som han gjort varje säsong ända sedan 1973. 1988 blev hans sista år i KFF och han slutade som seriesegrare.

KFF vann Division 2 Södra, två poäng före Lunds BK och kampen för att komma tillbaka till Allsvenskan hade börjat på allvar. Det skulle dröja ända till 1999 innan målet var uppnått.

Matchfakta

Kalmar FF–IFK Hässleholm 1–1 (1–0)

1–0 Jan Jansson (17)

1–1 Peter Persson (84)

Domare: Örjan Andersson, Köping

Publik: 2 608

Kalmar FF: Jörgen Tellqvist – Mikael Marko, Billy Lansdowne, Håkan Arvidsson, Håkan Jägerbrink, Martin Holmberg, Torbjörn Arvidsson, Peter Nilsson, Johny Erlandsson (P-O Johansson 83), Jan Jansson, Stefan Alexandersson (Björn Wigstedt 64) Tränare: Göran Andersson

IFK Hässleholm: Ola Wendel – Christian Örn, Thomas Stedt, Stefan Lindell, Peter Swärdh (Arne Persson 82), Mats Thörnberg, Conny Olsson (Peter Olsson 68), Lars-Olof Persson, Stefan Gustavsson, Conny Pettersson, Peter Persson Tränare: Kaj Gummesson

Peter Swärdh, tränare i Kalmar FF 2015–2017, spelade vänsterback i IFK Hässleholm

Visa mer...