Feature

Emmaboda i våra hjärtan

Feature Artikeln publicerades
Den första Konsumbutiken i Emmaboda kom till 1921. Domus invigdes 1972, ett år då man omsatte 7,8 miljoner kronor och konsumentföreningen hade 1 664 medlemmar.
Foto:och bildtext Ola Terje ur ”Emmaboda i våra hjärtan”
Den första Konsumbutiken i Emmaboda kom till 1921. Domus invigdes 1972, ett år då man omsatte 7,8 miljoner kronor och konsumentföreningen hade 1 664 medlemmar.

Den finaste dokumentation jag känner till av svenskt samhällsliv är en bok på 160 sidor som trycktes på Ljunglöfs Litografiska i Stockholm 1973. Torsten Ehrenmarks och Ola Terjes porträtt av Emmaboda är något helt annat än nutida glassiga kommunala reklambroschyrer. Dessutom blir denna tidsficka mellan två pärmar bara mer spännande och allt märkligare i takt med att åren går.

När jag i fjol fick för mig att jag skulle göra ett Torgetuppslag om Torsten Ehrenmark, legendarisk utrikeskorrespondent och kåsör samt rikskänd som hobbysnickare i sommarhuset i Hästmahult i gränstrakterna mellan Kalmar län och Blekinge, skaffade jag mig hans och fotografen Ola Terjes bok Emmaboda i våra hjärtan – Porträtt av ett samhälle. Jag kände förstås till den sedan tidigare – inte minst tack vare Håge Mattisson, legendarisk Östra Smålandmedarbetare och mångårig Emmabodaredaktör, som gjorde bokens titel till sitt eget motto och bjöd på sin ”hjärtespalt” i tidningen på lördagarna.

Ehrenmarks text uppfyllde naturligtvis de synnerligen högt ställda förväntningar jag hade. Och Ola Terjes fotografier fick mig rent av att känna häpen fascination. Det var första gången jag såg bilder tagna av en svensk, som inspirerats av tysken August Sander (1876–1964), i mina ögon den främste av alla porträttfotografer genom tiderna.

Ola Terje skriver i sitt förord till Emmaboda i våra hjärtan att ”Emmaboda är ett härligt namn på en ort. Jag tror inte man behöver vara speciellt känslosam för att det namnet skall väcka ömhet och dunkla minnen från ett för många svenskar gemensamt förflutet på landet eller på en liten ort, innan folkvandringen till de stora tätorterna började”.

Han fortsätter med att det fanns en utmaning i den här känslan: ”Om Emmaboda kunde vara många svenskars urhem, om den här orten kunde vara en modell av Sverige, vad kunde jag då som fotograf göra av detta? Min idé kom i korthet att gå ut på att i rakt-upp-och-ner-bilder av enskilda människor och grupper visa vad som tillsammans bildar ett samhälle”.

Alltså – även om Terje inte nämner det – inget annat än en nedskalad variant av August Sanders storslagna vision ”Menschen des 20. Jahrhunderts” – ”Det 20:e århundradets människor” – ett kolossalt projekt han började arbeta med 1911 och som syftade till att dokumentera ett tvärsnitt av samtidens människor, något som höll Sander sysselsatt i decennier.

Torgetuppslaget om Ehrenmark – som publicerades i Östra Småland den 10 juni förra året – försågs med en liten notis om Emmaboda i våra hjärtan, sedan jag så smått börjat undersöka hur det kom sig att Emmabodas befolkning i början 1970-talet förevigats i samma stil som Weimarrepublikens invånare 50 år tidigare.

Svaret var enkelt: Ola Terje hade fått sin fotoutbildning i Tyskland.

Ola Terje föddes i Växjö 1936. Han läste på 1950-talet litteraturhistoria och nordiska språk i Lund, men ”när vi kom in på fornisländska insåg jag att det inte var något för mig”, berättade han i en intervju i Skånska Dagbladet 2009.

Sedan länge intresserad av fotografi sökte han sig i stället till den ”subjektiva fotografins” mästare Otto Steinert (1915–1978), som hade inrättat en fotoskola i Saarbrücken, senare i Essen. Hemkommen igen arbetade Terje 1962–1972 för Skånereportage i Malmö. ”Dagspressfotot är för mig fotografins moder. Det var en nyttig lärotid. Det hade jag nytta av i resten av karriären”, konstaterade han.

1972–1974 var Ola Terje anställd som fotograf, pr-man och informationsansvarig på Emmaboda Glasverk. Han fungerade till och med som talskrivare åt ägaren Jan Åfors. Det var under den här tiden Emmaboda i våra hjärtan kom till.

Redan under tiden på Skånereportage hade Terje varit inblandad i olika bokprojekt, till exempel Svenska diktarhem (1965) tillsammans med litteraturvetaren Rolf Yrlid och Kungaslott och adelsborgar från Vasatiden med historikern Alf Åberg.

Sedan han lämnat Emmaboda blev Ola Terje frilansfotograf. Han flyttade med hustrun Ingrid och dottern Ulrika till en stor lägenhet på Skolgatan i centrala Lund, där två rum upptogs av en ytterst avancerad modelljärnväg.

Så småningom trappade Ola Terje ner på uppdragsfotograferingen och ägnade sig allt mer åt kvalificerade modellbyggen och åt litteratur.

I början av 1990-talet sålde han sin fotoutrustning och behöll bara en enkel kamera för privatfotografering. Samtidigt flyttade han och Ingrid, som arbetade som onkolog, till Snogeröd för att komma närmare Lydiagården i Höör där hon arbetade med rehabilitering av cancerpatienter, något de tillsammans gav ut en liten bok om, Vägen tillbaka (1995).

Båda två var passionerade läsare och när Skånska Dagbladet hälsade på 2009 omfattade deras bibliotek mer än 5 000 volymer.

Men Ola Terjes största egna boksatsning var ändå Emmabodaboken. Här finns på 109 fotografier flera hundra ortsbor porträtterade som samhällsmedborgare i olika funktioner; de elva anställda på posten, Irma Svensson på Pressbyrån, Centerns kommunorganisation, FNL-gruppen, kyrkokören, Vissefjärda folkdanslag, blomsterhandlare Blomqvist med hustru och son och många, många andra.

Precis som August Sander porträtterade Ola Terje alla människor med största respekt för deras integritet. Just därför blir bilderna så mänskliga och ömsinta, ibland nästan rörande – samtidigt som de bildar ”ett detaljerat porträtt av ett samhälle”, som Terje själv uttrycker det i förordet.

Med ett tidsavstånd på 45 år förstärks bara bilden av Emmaboda som ett slags modell av ett nu på många sätt förändrat Sverige. Det är ändå lätt att känna igen sig, le åt somligt, sakna annat. Den som tar del av boken kommer på sätt och vis alltid att bära med sig Emmaboda i sitt hjärta, uppfyllt av ”ömma och dunkla minnen”, som Terje skriver.

Ola Terje avled i maj 2017, 81 år gammal.