Insändare & Debatt

Brunkolet och den tyska verkligheten

Insändare & Debatt ,

Pontus Björkman vill i sitt inlägg den 3 juni förmå regeringen att lägga ner Vattenfalls verksamhet med brunkol.

Det vore en gigantisk kapitalförstöring, som skulle kosta oss medborgare hundratalet miljarder kronor. Han refererar till felaktiga fakta och blundar för verkligheten. Vart och ett av tre skäl gör ett beslut om avveckling omöjligt eller onödigt:

1. Gruvdrift i Tyskland avgörs förstås där, inte här.

2. Googla: ”tysk el april 2016” för data om elproduktionen i Tyskland. Brunkolet utgör en så stor andel att landet inte klarar sig utan det. Dess regering kan inte godkänna en nedläggning.

3. Koldioxidens verkan på klimatet är en myt. Dess påverkan är så liten att den inte kunnat mätas. Däremot har den varit mycket gynnsam för växtligheten och världens skördar.

Tyskland har sol- och vindkraft med större total märkeffekt än marknadens behov. En vanlig månad kan produktionen bli 13 procent därav. Ofta är den bara enstaka procent.

Sol- och vindkraft får leverera all produktion till garanterade priser. Kolkraften får leverera allt mindre och blir olönsam, googla: ”vindkraft i verkligheten”.

Regeringspartierna har beslutat att kraftverk för brunkol måste stå som reserv. De skall få betalt även då de inte producerar. Det förhandlar Vattenfall nu om.

”Irre Zustände”, galenskap, sade näringsminister Sigmar Gabriel. Väljarna i Tyskland har börjat förstå att koldioxid inte påverkar klimatet. Ganska snart är subventionerna borta. Då blir brunkolet mycket lönsamt.

Vattenfall håller på att pressas till en ny idiotaffär som gör oss alla fattigare.

Sture Åström, Nätverket Klimatsans