Insändare

Det var en gång en klass i Oskarshamn...

Insändare Artikeln publicerades
Skolan behöver ökade resurser, inte minskade. I Oskarshamn går lärarna går på knäna och eleverna kommer i kläm. (OBS: Bilden är inte tagen i Oskarshamn).
Foto: JESSICA GOW / TT
Skolan behöver ökade resurser, inte minskade. I Oskarshamn går lärarna går på knäna och eleverna kommer i kläm. (OBS: Bilden är inte tagen i Oskarshamn).

Lektionen har börjat. I grupprummet sitter Fredrik och försöker förstå varför han måste jobba med den här tråkiga matteuppgiften.

Han förstår inte varför man måste lära sig multiplicera och dividera, när det finns så mycket annat roligare man kan ägna tiden åt, spindlar och monster och andra läbbiga saker, till exempel. Läraren Moa försöker uppmuntra och motivera Fredrik utan större framgång. Mitt emot honom sitter Samir från Afghanistan och Leie från Somalia. Samir har just lärt sig att 1 låter ett, och att en bok är något man läser i. Leie har varit i Sverige två år och räknas inte längre som nyanländ, men hon har fortfarande svårt att förstå vad hon läser. Fredrik försöker lära dem några fula ord samtidigt som läraren Moa repeterar siffrorna och bokstäverna på bilderna framför Samir och Leie. Moa tillrättavisar Fredrik och uppmanar honom att fortsätta med mattetalen. Fredrik kastar sig ner på golvet och skriker högt att han hatar skolan.

I ett annat hörn av grupprummet sitter Anders och jobbar med sina matteuppgifter. Han har hörselkåporna på sig för att kunna koncentrera sig. Anders har också jobbigt med matten, men det är inte för att han tycker det tråkigt. Siffrorna vill liksom inte riktigt fastna på rätt ställe i räknehäftet och det tar tid att förstå vad man ska göra.

I klassrummet går matteläraren Saga igenom division med den övriga klassen, men hon blir ofta avbruten av Kenneth, Jan och Andreas som försöker imponera på klassens inofficielle ledare, Magnus. Ingrid och Monica sitter och viskar med varandra och Marianne räcker upp handen för att fråga om hon får gå på toaletten.

”Kan ni vara tysta!”, skriker Tina och Gudrun, som vill höra vad läraren Saga säger. Saga, avbryter sig för sjunde gången och tar sats för att försöka få tyst på klassen. ”Nu är det viktigt att alla lyssnar och är det så att man inte är tyst måste man gå ut!”

Marita räcker upp handen och vill ställa en fråga om täljaren ska vara under eller över strecket. ”Fan, vad du smörar!”, säger Magnus spefullt och gör en ful grimas åt Maritas håll. ”Ja, vad du smörar! Frökens lilla gullunge!”, fyller kören med Kenneth, Jan och Andreas i. Marita börjar gråta och rusar ut. Mikael, som är hemligt kär i Marita, flyger upp med en sax och hotar Magnus med att han ska klippa av honom håret om han fortsätter. Läraren Saga önskar att Moa kunde hjälpa till i klassrummet och gå ut med de stökiga eleverna, samt prata med Marita och Mikael, så att hon skulle kunna fortsätta med sin genomgång.

Per, som bara gått i klassen i några månader, längtar tillbaka till sin förra skola. Där fanns det både en speciallärare för elever med speciella behov, och de nyanlända eleverna fick hjälp med språket av en lärare i svenska som andraspråk. Skolsköterskan kände alla barn och man kunde gå dit och prata med henne när man hade gjort illa sig, eller var ledsen och kuratorn var upptagen. På den här skolan är det sällan någon har tid att prata eller hjälpa en med det som man funderar på. Många klasskamrater verkar ha gett upp att försöka lära sig saker. Det finns på vissa lektioner två lärare i varje klass, men de hinner inte med alla, och det är ofta oroligt och stökigt på lektionerna. Läroböckerna är ofta trasiga och någon tidigare elev har ritat i dem. På gympan vågar man inte duscha för att man är rädd för att bli retad, och det är ofta pratigt och stökigt på lektionerna.

Namnen på barnen i den här sagan är fingerade. Allt annat är en realistisk bild av verkligheten.

På onsdagen la bildningsförvaltningen fram ett förslag om ytterligare neddragningar på Oskarshamns skolor.

Politikerna behöver inte stå till svars när elever mår dåligt och när de inte når målen. Det är lärarna som varje dag möter barn och föräldrar och som gör sitt yttersta för att eleverna ska lyckas och må bra. Men vem bryr sig om hur lärarna mår?

Tänk till nu, innan ni beslutar er för att budgeten till varje pris ska vara i balans. Är det inte så att budgeten är för snålt tilltagen? Det finns inget “extra” som inte behövs, utan tvärtom, lärarna går på knäna redan som det är. Och det är barnen som kommer i kläm. Vi sviker de ungdomar som ska ta över efter oss!

Trött och bekymrad lärare