Insändare

Enklare att rädda liv i dag än det var förr

Insändare ,
Jan Nilsson, Böda, övar kompression på en av dockorna under Röda Kors-kursen i Hjärt-lungräddning.
Foto:Erik Nyberg
Jan Nilsson, Böda, övar kompression på en av dockorna under Röda Kors-kursen i Hjärt-lungräddning.

Varje år sker mellan 15 000 och 20 000 olyckor i Sverige. Omkring tio procent av de drabbade dör. Om hjärt-lungräddning sattes in skulle livet på mellan 500 och 600 personer kunna räddas till livet.

Det var den inledande information som Röda Kors-instruktören Reine Karlsson från Duvetorp, Nybro, delgav en grupp medlemmar i Röda Korset, när han förra veckan ledde en kurs i hjärt-lungräddning, HLR, i Böda. Utbildningen omfattade även användning av hjärtstartare. Totalt deltog 30 personer i utbildningen.

Många av deltagarna hade tidigare gått ABC- och HLR-utbildning men insåg snabbt att mycket av terminologi och metoder har förändrats – och att mycket nu faktiskt kan göras enklare än förr. Det som förr kallades framstupa sidoläge går idag under benämningen stabilt sidoläge, och är ett sätt att skapa fria luftvägar för en medvetsslös person. Sättet att placera en medvetslös person i stabilt sidoläge är idag enklare och kräver mindre kroppskrafter än vad som behövdes tidigare.

När det gäller hjärt-lungräddningens inblåsningar av luft och kompressioner av bröstkorgen gäller idag att man gör 30 kompressioner följt av två inblåsningar, 30 kompressioner och två inblåsningar, 30 kompressioner och två inblåsningar – ända tills ambulansen kommer.

Hjärtstartare finns på fler och fler platser. Hjärtstartare används för att skicka en elektrisk impuls som får hjärtat att börja slå igen. Misslyckas det måste man ge personen som drabbats av hjärtstopp hjärt-lungräddning under några minuter innan man kan försöka använda hjärtstartaren igen. Hjärtstartaren är inget universalverktyg, där det bara är att trycka på en knapp. Hjärtstartaren talar om vad som ska göras, men den som ger hjälpen måste själv veta hur man gör kompressioner och inblåsningar.

Bortsett från en del ändrade begrepp och metoder kändes kursens innehåll ändå bekant. Dagens utbildning är grundad på de traditionella ABC-kurserna, där A står för andning – säkra fria luftvägar, B står för blödning – försök stoppa livshotande blodförlust. C står för den mer komplexa uppgiften att stoppa cirkulationssvikt. Det handlar bland annat om att se till att den skadade får värme och vila. Att hen hanteras med varsamhet och att ventilationen fungerar, det vill säga att den skadade har fria fria luftvägar. När det gäller att motverka cirkulationssvikt är det också viktigt att stoppa blödningar.

Efter en trafikolycka i bil händer det ofta att en medvetslös skadad hänger framåt i säkerhetsbältet, hakan vilar mot övre delen av bröstkorgen, tungan blockerar andningsvägarna, personen får inget syre. Inom tre till fem minuter avlider personen. Att enbart åstadkomma öppna luftvägar har beräknats kunna rädda livet på cirka 200 personer om året. Om skadade hade placerats i stabilt sidoläge skulle ytterligare 300 personer ha kunnat räddas till livet.

Det är inte ovanligt att människor sätter mat i luftstrupen. Det drabbar ofta kvinnor och äldre. För äldre personer handlar det ofta om att locket, som täcker luftstrupen när man sväljer, inte sluter tätt varför mat kan komma i ”vrångstrupen” och förhindra andning. För att hjälpa en person som satt i halsen kan man använda en metod som utvecklades 1974 av den amerikanske läkaren Henry Heimlich. Idag har den så kallade Heimlichmanövern kompletterats så att den blivit ännu mera effektiv. Heimlichmanövern räddar livet på 995 av 1000 personer som får hjälp.

Den för många välbekanta ABC-utbildningen har idag utökats till LABC, där L står för livshotande läge. Vid trafikolyckor kan det handla om att flytta en skadad så att inte både denne och de som deltar i räddningsåtgårder blir påkörda av andra fordon. Det kan också handla om att vara uppmärksam på risker vid olyckor där fordon med farligt gods är inblandade.

Erik Nyberg