Insändare

Professorn får göra om läxan om kapitalismen

Insändare ,
"Miljoner står bakom mig – liten man ber om stora gåvor". John Heartfields klassiska fotomontage från 1932 visar hur storkapitalet såg nazismen som räddningen för det kapitalistiska systemet i Tyskland.
Foto:

Under de senaste söndagskvällarna har SVT2 visat en intressant programserie, "Idévärlden". Senast, den 12 februari, var det författaren Kajsa Ekis Ekman som inledde kvällens tema med en föreläsning om kapitalismen. Därefter utmanades hon av två debattörer, som mest talade om annat än kapitalismen.

En av utmanarna, professorn i nationalekonomi Johanna Möllerström, visade upp en anmärkningsvärd okunnighet, när hon med den druckna papegojans envishet hävdade att kapitalism är en kombination av demokrati och marknadsekonomi. Så är det verkligen inte.

Kapitalismen är ett produktionssätt, som oftast utvecklades ur det feodala produktionssättet. Ibland ersatte kapitalismen faktiskt slaveriet som produktionssätt, till exempel i de amerikanska sydstaterna efter inbördeskriget på 1860-talet och i Brasilien i slutet av århundradet. Feodalismen byggde på två huvudklasser: feodaladeln och de bönder som brukade merparten av adelsjorden. Dessa båda klasser förutsatte varandra; klasser är nämligen en relation mellan minst två klasser. De feodala bönderna arbetade inte bara, kanske inte ens främst, för sin egen försörjning utan också för adelns liv i överflöd. Männen gjorde dagsverken vid huvudgården och kvinnorna stod för merparten av feodalräntan i form av grädde, smör och ost till adelns fester.

I slavsamhällena existerade slavägare och slavar i relation till varandra. Det fanns inga slavägare utan slavar, och det fanns inga slavar utan slavägare. I kapitalismen är kapitalister och arbetarklass de båda huvudklasserna, där kapitalisterna köper arbetskraft för att skapa profit och arbetarna/arbeterskorna säljer den för att försörja sig. Därmed inte sagt att kapitalister som regel är profithungrande. Det är själva systemet som kräver profit och expansion, ty den kapitalist som inte gör vinst och expanderar går i regel under i konkurrensen med andra.

I TV-programmet försökte ekonomiprofessorn göra gällande att politisk demokrati varit och är ett bärande inslag i kapitalismen. Detta påstående är möjligtvis ”ett alternativt fakta” för att tala med den nya administrationen i USA. I verkligheten uppstod kapitalismen långt innan det fanns politisk demokrati någonstans i världen. Under 1800-talet hävdade ledande förespråkare för kapitalism att den istället var oförenlig med demokrati; demokrati var ett hot mot kapitalismen. Under 1900-talet fanns kapitalistiska produktionsförhållanden under såväl politisk demokrati som politisk diktatur, och förutsättningarna för kapitalismen skiftade givetvis mellan olika politiska system. Tyska industriförbundet såg exempelvis i sitt ”Führerbrief” från september 1932 – således innan högern släppte fram nazisterna till makten - den nazistiska diktaturen som det enda sättet att rädda kapitalismen i den demokratiska, men sönderfallande Weimarrepubliken. I Nazi-Tyskland hade många – men inte alla – kapitalister ett nära samarbete med regimen för att få billig arbetskraft från de koncentrationsläger som inte var utrotningsläger.

En av de mest kända industrikapitalisterna i världshistorien, bilkungen och antisemiten Henry Ford, hade heller inga betänkligheter för att samarbeta med diktatorn Josef Stalin, när denne genomförde sin första femårsplan och tvångskollektiviseringen av det sovjetiska jordbruket efter 1928. Hur stora profiter Fordkoncernen gjorde på biltillverkning i Stalindiktaturen visste han kanske inte ens själv.

Nobelpristagaren Milton Friedman hade inga som helst dubier inför sitt samarbete med diktatorn Pinochet i Chile efter 1973 års militärkupp mot den politiska demokratin i landet; hans idéer var i själva verket en av diktaturens ideologiska hörnpelare. Att det internationella kopparkapitalet dumpade världsmarknadspriset på koppar för att sänka förtroendet för den demokratiskt valde presidenten Allende är ett annat exempel på kapitalisters tvivelaktiga förhållande till den politiska demokratin. Idag vet alla – som vill veta – att kapitalister ser diktaturen i Kina som en förutsättning för låga löner, ofria fackföreningar, politisk opposition och stora profiter. I de politiska demokratierna har kapitalisterna däremot fått acceptera såväl fria fackföreningar som den politiska arbetarrörelsen, vilka lyckats både en jämnare fördelning av produktionens överskott som bättre arbetsvillkor och en säkrare arbetsmiljö. Detta skedde främst inom nationalstatens ramar, men i takt med att de senaste årtiondenas globalisering har många av dessa utjämnande insatser urholkats. Liksom under tidigare produktionssätt har styrkeförhållandena mellan klasserna varierat över tid och mellan politiska system.

Möllerströms andra ingrediens i kapitalismen var marknadsekonomin. Marknader existerade emellertid långt före kapitalismen – i varje fall varumarknaden. Varor såldes på marknaden under feodalismens tidevarv, för att inte tala om allt socker, all tobak och all bomull, som slavar producerade på plantagerna i Västindien, Nordamerika och Brasilien och som såldes på de växande marknaderna i Västeuropa under 1700- och 1800-talen. Den enda marknad som uppstod med kapitalismen var arbetets marknad, ty med kapitalismen reglerades förhållandet mellan dem som ägde produktionsmedlen och de som arbetade för dessa kapitalägare genom köp och försäljning av arbetskraft på arbetsmarknaden. För att dölja huvudinnehållet i denna relation skapade liberaler i de tyska och skandinaviska språkområdena, men inte de engelska eller franska, vid 1800-talets slut begreppen ”arbetsgivare” och ”arbetstagare”. Arbetets marknad är i detta språkbruk den enda marknad som inte har köpare och säljare av varan, utan dess ideologer låtsas som om arbete var en gåva från kapitalisterna till dem som arbetar för dem.

Nej, professor Möllerström, gå hem och gör om läxan!

Lars Olsson

Professor emeritus i historia, Linnéuniversitetet

Läsarnas kommentarer

Din kommentar tillhandahålls av Disqus och ska ej betraktas som redaktionellt material. Genom att kommentera på Östra Småland Nyheterna så godkänner du samtidigt våra regler.

På ostrasmaland.se är det möjligt att kommentera vissa artiklar. Dock tar vi bort möjligheten att kommentera artiklar med rättsrelaterat innehåll, till exempel domar och åtal. Vi hade den möjligheten tidigare, men fick då mängder med kommentarer med innehåll som vi inte kunde publicera.

För att kunna kommentera måste du ha ett användarkonto hos Disqus, vars verktyg för kommentarer används på ostrasmaland.se. På tider då Östra Småland Nyheternas webbredaktion inte är bemannad går det inte att kommentera artiklar på ostrasmaland.se

ostrasmaland.se tillämpar eftermoderering av läsarkommentarerna. Det innebär att den som skriver en kommentar får den publicerad i det närmaste omedelbart, men att kommentaren senare kan komma att modereras bort om den inte lever upp till riktlinjerna för läsarkommentarer på ostrasmaland.se.

Det innebär också att vid publiceringen är det den som skrivit kommentaren som är juridiskt ansvarig för dess innehåll och därmed kan bli anmäld för exempelvis förtal. Efter modereringen är det ansvarig utgivare på Östra Småland Nyheterna som bär det juridiska ansvaret.

Läsarkommentarer - riktlinjer

Vi har högt i tak.

Vi har en tillåtande grundinställning.

Vi vill att användarna ska komma till tals.

Men

Vi tillåter inte läsarkommentarer i samband med rättsrelaterade artiklar.

Vi publicerar inte läsarkommentarer där någon anklagas för brottslighet.

Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara osanningar.

Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara faktafel.

Vi publicerar inte läsarkommentarer med synpunkter eller åsikter som inte är relevanta för den diskuterade artikeln.

Vi publicerar inte läsarkommentarer om etnisk grupp, kön, sexuell läggning, politisk tillhörighet, yrke eller religion om det saknar betydelse i sammanhanget

Vi tillåter kritik mot personers handlingar och beslut. Etiska spelregler gäller.

Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppgifter som vi av etiska skäl undvikit att publicera i den diskuterade artikeln.

Vi kan publicera länkar till andra webbplatser, men de ska vara relevanta för den diskuterade artikeln.

Vi rättar inte grammatiska fel, stavningsfel, meningsbyggnadsfel mm i läsarkommentarerna.