Insändare

Socialdemokratin går inte att känna igen

Insändare ,
Hjalmar Branting, Socialdemokraternas partiledare 1907–1925.
Foto:TT
Hjalmar Branting, Socialdemokraternas partiledare 1907–1925.

Vad håller på att hända i det Sverige som Per Albin Hansson, Hjalmar Branting, Tage Erlander med flera starka företrädare inom det socialdemokratiska arbetarparti brann så mycket för?

Ett Sverige där en stark välfärd var grunden till ett välmående samhälle där skola, vård och omsorg var viktiga frågor för dessa politiker.

Där frågor om sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring var två andra viktiga frågor.

Två försäkringar som skulle vara en garanti för ett så bra välmående som möjligt om oturen skulle vara framme.

    Man kan aldrig välja när man blir sjuk och behöver sjukförsäkringen.

    Nu är politiken sådan att till och med dagens socialdemokratiska företrädare förespråkar en ättestupepolitik lik den alliansen förespråkar.

    Man kan aldrig välja när man föds sjuk/handikappad och behöver den hjälp och det stöd som vi räknar med att få i ett socialdemokratiskt samhälle.

    När man också, alldeles för ofta, får läsa om hur, förutom de sjuka, alla våra underbara pensionärer får stryk av dagens socialdemokratiskt ledda beslutsfattare där dessa företrädare verkar vara mer intresserad av att fortsätta nedmonteringen av den välfärd vi en gång i tiden haft.

    Vi hade en gång i tiden den bästa välfärden i hela världen.

    Alla andra länder tittade på hur vi hade löst frågan om ett tryggt välfärdssystem.

    Ett välfärdssystem som var lika för alla.

    Ett välfärdssystem där hela det svenska samhället tjänade på.

    Ett välfärdssystem som alliansen började nedmontera och där dagens socialdemokratiska politiker i regeringen fortsätter nedmonteringen och ignorerar totalt det behov som finns för sjuka, handikappade, arbetslösa, pensionärer etc.

    Det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta att detta sker.

    Jag känner inte igen mig i dagens socialdemokratiska politik som de högervridna regeringspolitikerna i partiet förespråkar.

    Jag känner inte igen mig i deras vilja att stärka klassklyftorna i Sverige.

    Jag känner inte igen det socialdemokratiska parti som jag en gång blev intresserad av att vara aktiv inom.

    Jag känner inte att jag kan stå bakom detta parti idag och försvara den inhumana politik som nu är aktuell för dagens regeringsföreträdare.

    Vart är socialdemokratin på väg?

    Anders Hedlund