Alla är förlorare när en tidningsröst tystnar

Krönika ,

Det är med stor sorg jag konstaterar att Östra Småland och Nyheterna läggs ner - efter nästan 92 respektive 97 år är det över. The end.

Det är snudd på obegripligt att ta in.

Efter den 27 november den här veckan blir det inget mer. Inga fler tidningar från oss.

Det smärtar på många olika sätt.

Min första tanke går till tidningens fantastiska medarbetare som nu ställs till arbetsmarknadens förfogande. Här vill jag passa på att ge ett tips till er som är arbetsgivare:

Ta chansen om du har turen att kunna anställa någon av dem. Du får en kreativ, hårt arbetande, kompetent, rolig och lojal kollega i ditt team. Vem kan önska sig nåt mer?

Den här sortens medarbetare växer inte på träd. Dessa medarbetare har formats i vad vi själva brukar kalla ”Östran-andan”. I korta drag går den ut på att man ställer upp för tidningen (det vill säga läsarna) och för kamraterna när det behövs. Utan gnäll. I Östran-andan ingår också mycket (ofta dåliga) skämt och stor frihet under ansvar.

”Jag jobbar dubbla pass! Inga problem.”

Makalöst! har jag tänkt många gånger. Det är lätt att vara chef med sådana medarbetare.

Ekonomiska problem och utmaningar har vi dragits med så länge någon kan minnas. För egen del är det i snart 30 år.

Det händer något med medarbetare som lever mellan två omorganisationer (jag menar besparingspaket). Jag vill inte påstå att man vänjer sig, utan snarare att man förhåller sig. Och kanske blir man slitstark. Och envis. Och lite förbannad.

Med galghumorn som tröst samlar man ihop sig, skakar av sig obehaget, ser framåt och sätter igång att göra tidning så det ryker.

Det har skapat en stark gemenskap och ett naturligt mål - att överleva och att göra det bra. För läsarnas bästa.

Men för Östra Småland/Nyheterna tar det stopp här. I dag. Trots att vi levt på ett sluttande plan i många år går det knappt att ta in. Det är svårt att begripa. Den här gången hjälper det inte att kavla upp ärmarna och köra huvudet i arbete.

Det är över.

Att Östra Småland/Nyheternas röst tystnar är på många sätt en större sorg för samhället, än att vi blir av med jobben.

Visst, det är tungt för oss nu. Jättetungt. Och osäkert.

Så småningom kommer vi ändå att landa i en ny, möjligen blekare, vardag. Men dock en vardag med annan sysselsättning.

Hur samhället kommer att se ut när fler tidningsröster än vår tystnar är helt annan sak.

Läsarna är de stora förlorarna, och då syftar jag inte bara på Östra Småland och Nyheternas läsare, utan alla länets nyhetskonsumenter.

Politiken är förlorare när färre journalister följer i dess förehavande, och därmed riskerar även demokratin att bli fattigare.

Som underdog på tidningsmarknaden i Kalmar län har Östra Småland och Nyheterna alltid levererat över vad som kunnat förväntas. Trots knappa resurser har vi granskat, grävt och avslöjat. Tidningen belönades också 2010 med det prestigefyllda priset Guldspaden, för Lotta Lindqvists granskning av Byggebo.

Den prestigespaden är vi ensamma om i länet.

Vi har varit en sporre för Barometern-OT att hålla sig pigg och alert. Konkurrens i nyhetsarbetet stimulerar till både bredare och vassare journalistik.

Jag vill påstå att lokaltidningarna i vår del av landet hållit en mycket hög standard. Det blir en utmaning för Barometern-OT att hålla fanan högt på egen hand. Jag hoppas, för allas vår skull, att det går bra.

Årsskiftet 2010/2011 blev Östra Småland AB uppköpt av Gota Media. Det hade gått åt pipsvängen redan då om detta inte skett, det är ingen hemlighet.

Sedan dess har den strukturomvandling, med annons- och prenumerationstapp, som tidningsbranschen går igenom, bara accelererat.

Men vi lärde oss ”trolla med knäna” och göra tidning sju dagar i veckan med så få som 14 medarbetare.

Och vi närde en förhoppning om att få uppleva titlarnas 100-årsjubileum. Nu blir det inte så. Det blev ytterligare nio år av utgivning och betydelsefull mångfald på länets tidningsmarknad.

Jag vill rikta ett stort tack till dig som medarbetare, oavsett om du varit med sedan 1970-talet, eller om du kom helt nyligen eller någon gång däremellan. Tack för dina insatser, ditt goda humör, din kamratskap och lojalitet!

Sist men inte minst vill jag rikta ett enormt stort tack till dig som trogen prenumerant, och även till dig som ”otrogen”. En tidning är inget utan sina läsare, och hur märkligt det än kan verka så har vi aldrig förr haft så många läsare som vi har nu.

Tack!