Det är med stor sorg i hjärtat jag säger farväl

Krönika

För nästan exakt tre månader sedan avtackades jag på Östra Småland/Nyheterna, den tidning som jag jobbat på i nästan 40 år.

För nästan exakt tre månader sedan avtackades jag på Östra Småland/Nyheterna, den tidning som jag jobbat på i nästan 40 år.

Det var en trevlig sammankomst med arbetskamraterna, både de som jobbar på tidningen idag och de som hittat andra arbeten, under åren som gått. Det var vänliga tal, som det brukar vara vid sådana sammankomster och en god stämning.

”Det är klart att alla visste att vår ekonomi var urusel, som vanligt. Men vi brukade klara kriserna. Det hade vi ju gjort sedan 1928.”

Ingen kunde väl ana att tidningarna bara hade tre månader kvar att leva.

Det är klart att alla visste att vår ekonomi var urusel, som vanligt. Men vi brukade klara kriserna. Det hade vi ju gjort sedan 1928.

”Tror du Östran är kvar tills jag går i pension”, frågade en arbetskamrat i 40-årsåldern.

Jag var tvungen att säga att jag inte trodde det. Tyvärr blev jag sannspådd alldeles för snabbt.

Man kan vara förbannad på Gotakoncernen, som fattat beslutet om att detta är det sista numret för Östran/Nyheterna. Jag var chefredaktör när arbetarrörelsen i Kalmar sålde sina tidningar till värsta konkurrenten. Det var ett mycket svårt beslut för vår styrelse, det vet jag. Men det fanns inget val. Hade inte försäljningen skett då skulle nedläggningen kommit långt tidigare.

Sedan kan man ha många synpunkter på hur Gota hanterat sin tidning. Det kan bli föremål för en betydligt längre avhandling. Och man höll inte löftet som garanterade minst 10 års utgivning efter ägarskiftet i januari 2011, även om det var nära.

Men samtidigt har Gotakoncernen pumpat in nästan 100 miljoner i Östran/Nyheterna. Det fungerade när andra Gotatidningar, först och främst vår största konkurrent Barometern, gick med överskott och det fanns pengar att ta av. Så är det inte nu, alla tidningar har drabbats av nedgången i annonsförsäljning som alltid är det första tecken på en konjunkturförsämring.

Det var inte alls länge sedan jag skrev en artikel om Laila Naraghi (S), riksdagsledamoten från Oskarshamn. Hon menade att arbetarrörelsen måste våga satsa på att äga tidningar.

Den socialdemokratiska tidningskoncernen A-pressen, ägde som mest 30 olika tidningstitlar. Bolaget var under ett antal år extremt misskött och gick senare i konkurs. Några, som Östran och Nyheterna, räddades av den lokala arbetarrörelsen men en efter en har också de fallit ifrån. De som fanns kvar såldes en efter en till sina stora borgerliga konkurrenter. Och även där har nedläggningarna fortsatt. Nu läggs ytterligare två tidningar till den gruppen.

Östran/Nyheterna har haft en betydelsefull roll i Kalmar län. Vår devis ”Vi Vågar” sammanfattade på ett genialt sätt hur vi arbetat. Vi vågar säga saker som andra räds att ta upp till ytan. För nyhetsbevakningen i Kalmar län är nedläggningen av tidningarna rent katastrofal.

Jag personligen kommer att sakna min gamla arbetsplats oerhört mycket. Visserligen finns arbetskamraterna förstås kvar. Och jag hoppas att andra arbetsgivare inser vilka fantastiska medarbetare man nu har möjlighet att anställa.

Men att morsa på stan är inte samma sak som att komma upp på en tidningsredaktion, med puls som precis fått vittring på nåt spännande.

Det är med stor sorg i hjärtat jag säger farväl.