Ebbe fortsätter resa för att bygga broar

Kalmar Artikeln publicerades
Efter 40 år på länsmuseet går Ebbe Westergren i pension. Om han slutar arbeta är mer tveksamt. 4 bilder
Efter 40 år på länsmuseet går Ebbe Westergren i pension. Om han slutar arbeta är mer tveksamt.

Det börjar bli tomt i bokhyllan, men skrivbordet är välfyllt. Ebbe Westergren håller på att städa ur arbetsrummet på länsmuseet.

Ebbe Westergren inleder sitt liv som pensionär med att åka till Kenya tillsammans med personal från Torslunda skola som har ett samarbetsprojekt med Shaurimoyo Primary School i Kenya.

– Jag jobbar på som tidigare, men får inget betalt, mer än omkostnaderna.

Han är djupt engagerad i Kenya, inte minst i Kisima Mixed Secondary School som är en internatskola med 160 elever, hälften flickor och hälften pojkar i norra Kenya. Skolan startades 2004 av en vän till familjen. Eleverna kommer från underprivilegierade miljöer, men skolan hamnade på sjätte bästa plats av alla skolor i hela Kenya.

När Ebbe kör Vasaloppet om ett par veckor – för 25 gången - samlar han samtidigt in pengar till bänkar och stolar till ytterligare ett klassrum. Han håller på med en Svensk klassiker. Lidingöloppet i höstas gav 16 000 kronor till bänkar och stolar till ett klassrum. Ambitionen är att han ska samla in lika mycket när han kör Vätterrundan och simmar Vansbroloppet.

Ebbe kom till museet som en ung arkeolog. Sedan blev det kulturpedagogik och tidsresor. Den siste februari slutar han sin anställning på länsmuseet. Just nu håller han på att sortera sina arkiv - det har blivit väldigt mycket material under åren.

– Jag har varit inblandad i otroligt många projekt, och nu försöker jag samla ihop allt.

I en hylla står material prydligt sorterat landsvis, Sydafrika, Namibia, Botswana, Kenya, Estland, Lettland, England, Irland, Polen, Turkiet, Uganda, USA. Det har blivit ett 30-tal akademiska uppsatser av olika personer om tidsresor, både som pedagogiskt verktyg i skolan men också som en del i samhällsutvecklingen. Själv har han skrivit flera böcker och ett stort antal rapporter och massor av artiklar.

Ebbe har lett internationella projekt med tidsresor i 20 länder. En del projekt har varit långa, som USA, åtta år och Åland, sex-sju år. Engagemanget i Åland ledde till att han på uppdrag av landsbygdsregeringen skrev en lärobok i historia för årskurs 4-6, en lärobok som sträcker sig från stenåldern till den svenska tidens slut.

Ebbe kom till länsmuseet i oktober 1978, ett tillfälligt grävjobb i Västervik efter studier i arkeologi och etnologi i Lund. 1980 fick han fast jobb, och familjen flyttade till Kalmar.

– Jag fortsatte att vara grävande arkeolog, bland annat i Tingby i Smedby. Under en period på 80-talet var jag hembygdskonsulent, och jag har jobbat mycket med hembygdföreningarna i länet.

I mitten av 1980-talet hände två saker som blev viktiga för den utvecklingen av tidresor.

– Grundskolan fick en ny läroplan och vi fick ett nytt museum, och vi började tänka på hur vi kan stödja skolan för att arbeta med den lokala historien. Tre skolor valdes ut som pilotskolor, och 1986 gjordes den första tidsresan, till stenåldern i Trekanten.

Sedan dess har det blivit mängder av tidsresor. Han var engagerad i unionsjubileet i Kalmar 1997. Det blev bland annat en medeltida marknad och en stor faktabas om medeltiden och ett stort antal andra publika arrangemang,

– Och sen ringde SVT och undrade om vi ville vara med på Salve, och det ville vi.

Salve, det var sommarlovs-tv som sändes från Kalmar slott hela sommaren.

– Vi jobbade otroligt hårt under unionsåret, och vi hade kul ihop. Det är ett fåtal museimänniskor som får vara med om ett sådant genomslag. Vi hade över 200 program under året.

Efter unionsjubileet fick Kalmar läns museum ett nationellt uppdrag att utveckla kulturarvspedagogiken.

– Då fanns det ingen tanke på att sprida detta utanför Sverige. Men på en medeltidsdag i Kronobäck deltog rektorn på en folkhögskola i Österbotten i Finland och han ville bjuda in oss. Och samtidigt fick vi en inbjudan från ASI, Amerikansk- Svenska institutet i Minneapolis.

Hösten 99 reste Ebbe med kollegor till Österbotten, och våren 2000 till Minneapolis.

– Vi tänkte att det här funkar aldrig, men det gick hem, och sen bara fortsatte det.

Projektet i Minneapolis, som fortfarande är präglad av den svenska invandringen, pågick i flera år. De internationella projekten är finansierade av externa bidrag, och inget som de småländska skattebetalarna står för.

När den internationella organisationen Bridging Ages bildades 2004 var Ebbe dess första ordförande, och numera är han hedersordförande.

– Det som gjort arbetet positivt och framgångsrikt är kollegorna på museet och alla samarbetspartners, lokalt och internationellt.

Han tror att förklaringen till att verksamheten blivit så lyckad beror i första hand på att man utgår från ”kundens” behov, men också att man arbetar med aktuella frågor, som lärande, integration, könsroller, demokrati, klimat och livsfrågor. Historien används för att reflektera över samtiden. 

– Det handlar alltså om framtiden! Vi utgår från den enskilda människan, från platsen man lever. Den personen är ägare till sitt eget kulturarv. I en tidsresa är man sig själv men i en annan tid. Man inser att människan alltid varit sig lik, fast förutsättningarna varit olika. Vet du vad som är Sveriges största kulturarvsplats i dag? Jo, Ullared!

Fakta

Bridging Ages

Kalmar läns museum arbetar med kulturmiljöpedagogik i många länder. År 2004 startades nätverk Bridging Ages. Idag är 25 länder medlemmar och kontoret finns på Kalmar läns museum. Gemensamt för tidsresorna, antingen de är långa, tillbaka till stenåldern, eller utspelas i dagtid, är att tidsresorna är en metod att reflektera över nutiden genom den lokala historien. För varje tidsresa görs ett manus, som utgår från en faktisk händelse, och sedan får deltagarna nya identiteter, och nya kläder. Tidsresorna medför förberedelser och efterarbete i skola eller lokalsamhället.

Visa mer...