En äventyrsresa genom södra Afrika

Kalmar/Afrika
Tomas vid ”The Great Zimbabwe ruins”.
Campingbilen i Sydafrika.
Zebra på spaning, Addo national park, Sydafrika.
En familj i Mocambique.
Lejonhane, Etosha national park, Namibia.
Lejonfamilj, Krugerparken Sydafrika.
Tomas kör ett träningspass i Sydafrika uppe på ”Valley of Desoltation”, 120 meter höga klippformatorer.
Ståtliga giraffer, Krugerparken Sydafrika.
En flodhäst på nära avstånd, Lake Kariba, Zimbabwe.

Tomas Olsson från Kalmar ville ha lite action på sin semester, det slutade med tre månader i södra Afrika och många upplevelser och minnen.

Artikeln publicerades 6 mars 2017.

– Jag satt och funderade över min årliga semester, och kom fram till att jag ville ha mer action denna gång.

Tomas sökte på nätet och hittade ett svenskt företag som ordnar äventyrsresor. Gruppen möttes upp i Sydafrika, tre bilar och tio personer. Rutten var: Sydafrika, Lesotho, Moçambique, Zimbabwe, Zambia, Malawi, Zambia, Zimbabwe, Botswana, Namibia och Sydafrika igen. I Malawi hade gruppen ”ledigt” en vecka, då flög Tomas till Zanzibar och dök.

De sov i tält uppe på biltaket och bodde på campingar när de ville ha dusch, annars där de hittade en lämplig plats. Det var hela tiden rånrisk så när de skulle slå läger kunde de endast köra av vägen när det inte fanns någon annan trafik, ingen fick se var de körde av för att ha sin ”bushcamp”. De fick inte lysa med lampor för mycket vid skymning och inte gå för långt från lägret. Ibland kom markägaren förbi.

– Markägarna var alltid glada och ville hälsa och småprata lite, de såg inga problem med att vi campade på deras mark.

Gruppen paddlade även kanot längs med Zambezifloden, med flodhästar på nära håll.

– Jag var aldrig rädd men vaksam, fast vad skulle vi ha gjort om de attackerade?

Det afrikanska folket gjorde starkt intryck på Tomas.

– De var alltid glada trots att de hade ett väldigt tufft liv och många levde väldigt fattigt.

Urbefolkningen visade alltid stort intresse när gruppen kom till en by.

– Vi svenskar klagar om vi får ljummet kaffe, men de var alltid glada och vänliga.

Vid en av campingarna kom en elefant gåendes mellan tälten, den gick vidare till ett fält precis bredvid där den började beta. Det var 40-45 grader i bilen om dagarna och på tolv veckor regnade det en halv dag. Vid ett restaurangbesök vid Zambezifloden kom plötsligt en flodhöst gåendes förbi.

– Den hade gått upp ur vattnet och ville beta lite.

En natt tältade gruppen på en sandö mitt i Zambezifloden. Tomas satte uppe sent den kvällen och hörde hur flodhästarna lät högt.

– Det var riktiga Afrikakänslor.

Gruppen var även i Sossusvlei där världens högsta sanddyner finns.

– Jag klättrade uppför sanddynen som kallas Big Daddy och är 325 meter hög, det tog en timma och det var mitt på dagen i stekande sol.

De besökte också ett rehab-center i Namibia för kattdjur som blivit sjuka, skadade eller som mist sin mor.

– Vi fick vara med två geparder, klappa dem och sitta bredvid dem. De betedde sig precis som vilka katter som helst, spann högljutt när jag klappade dem. De slickade oss även på benen, det var en cool känsla.

På en restaurang i Sydafrika åt de bland annat zebra, krokodil och vårtsvin, även typisk afrikansk Ugali, en slags majsgröt.

– Jag som äter mest risgrynsgröt här hemma och sällan provar något nytt.

Under resan stannade de vid ett par skolor, vid en skola spelade de fotboll med barnen. Barnen var nyfikna och tyckte det var kul med besök. De stannade också ofta i byar och handlade i deras små butiker. Husen var bland annat byggda av lera och de hade inget vatten eller elektricitet.

– De byggde sina hus av det som naturen gav dem. De gick till brunnar och hämtade vatten.

Gruppen levde tillsammans dygnet runt och tog gemensamma beslut hur dagen skulle se ut.

– Att sova bredvid två välväxta grabbar som turades om att flåsa en i nyllet och snarka högljutt var lite drygt. Men jag har blivit bättre på att jobba tillsammans med andra, lärt mig mer om samarbete och bemötande.

Det var en omställning att komma hem igen.

– Jag kom hem på lördagen och började jobba på måndagen, det var inget solljus och jag var trött hela tiden.

Någon mer resa är inte inplanerad än så länge.

– Jag har alltid tusen planer men har inget nytt inbokat än. Nu är det mycket löpning som gäller, men någon gång ska jag vandra i Himalayas storslagna natur.

Fakta

Tomas Olsson

Ålder: 39

Bor: Södra Kalmar

Yrke: Maskinoperatör

Uppväxt: Mörbylånga

Fritidsintressen: Löpning, enduro, pistolskytte

Kör: KTM 690, en enduromotorcykel

Visa mer...