Fem av de farligaste vraken finns i länet

Kalmar län Artikeln publicerades

Ett 30-tal svenska vrak bedöms ha en akut risk att läcka ut olja. Fem av dem finns i Kalmar läns vatten. Nu har Havs- och vattenmydigheten startat ett 250-miljonersprojekt som förhoppningsvis ska leda till att de värsta vraken töms på olja.

– Vi börjar med två vrak i Skåne. Vi ska tömma dem på olja. Det kommer att kosta sex miljoner kronor, berättar utredare Frida Åberg på Havs- och vattenmyndigheten.

Finnbirch. Bremsund. Ingemar. Tilia. Östanhav.

Alla är de vrak som sjunkit i Kalmar läns vatten under åren 1963 fram till 2006. Alla innehåller de olja som troligen sipprar ut långsamt och förgiftar havet i deras närmiljö.

Ytterligare två vrak fanns på listan - Sefir utanför östra Öland uppges vara bärgad 1981 och Norrtank i norra länet, som uppges vara bärgad 1967.

De är inte ensamma om att vara farliga vrak i svenska vatten. Havs- och vattenmyndigheten har listat omkring 30 vrak som bedöms som akuta att sanera.

Bild tagen på torsdagen av det tyska flygplan som flugit över området där fartyget Finnbirch förliste på onsdagen 1 november 2006 rapporterar om ett tio kilometer långt oljebälte som är omkring 400 meter brett. Enligt beräkningar rör det sig om 110-1500 liter, troligen smörjolja.
Foto: Kustbevakningen / TT
Bild tagen på torsdagen av det tyska flygplan som flugit över området där fartyget Finnbirch förliste på onsdagen 1 november 2006 rapporterar om ett tio kilometer långt oljebälte som är omkring 400 meter brett. Enligt beräkningar rör det sig om 110-1500 liter, troligen smörjolja.

Frida Åberg är utredare och förklarar att några närmare undersökningar har egentligen inte gjorts, utan det har handlat om att titta i gamla papper för att se var de värsta miljöbovarna finns.

Myndigheten fick pengar till projektet för ett år sedan. Det handlar om 25 miljoner kronor per år i tio år. Ganska mycket pengar, men det är inte alltid det räcker så långt om man ska sanera ett komplicerat vrak.

Och det blir inte billigare för att man väntar.

I Norge har man tvingats akutsanera ett par fartyg från 1940-talet, just för att de sprungit ordentligt läck.

– Det har kostat från tio miljoner till ett par hundra miljoner, berättar Åberg.

I Sverige vill man inte hamna i den situationen.

– Fartygen läcker ofta lite olja, och då förstör de närmiljön. Vi är oroliga att något vrak går sönder, och då blir det en stor läcka. Det har blivit fler och fler incidenter runt om i världen.

Det är därför den fördjupade studien ska göras nu, så att man vet vilka vrak som riskerar att brytas sönder. Studien beräknas ta två eller tre år till att göra och totalt tittar utredarna på en lista av 300 vrak.

2 november 2006. Besättningen på kustbevakningens fartyg KBV 181 tar oljeprover på platsen där Ro-Ro fartyget Finnbirch ligger på 83,2 meters djup mellan Öland och Gotland. 12 av de 14 i besättningen kunde räddas.
Foto: Kustbevakningen / TT
2 november 2006. Besättningen på kustbevakningens fartyg KBV 181 tar oljeprover på platsen där Ro-Ro fartyget Finnbirch ligger på 83,2 meters djup mellan Öland och Gotland. 12 av de 14 i besättningen kunde räddas.

Samtidigt tar man också tag i problemet rent konkret.

Under 2017 sanerades det första vraket, fiskefartyget Thetis, som låg på 30 meters djup och när det sjönk 1985 innehöll 22 kubikmeter dieselolja. En hel del hade nog redan läckt ut under 30 år på havets botten, men 730 liter olja kunde pumpas upp. Även 20 ton spökgarn ska bärgas från Thetis.

Två fartyg i Skåne ska saneras i år. Där beräknas det ”bara” kosta sex miljoner kronor att sanera de två fartygen.

– Vi valde dem för att de ligger högt på listan över farliga vrak, och så är de lätta att sanera.

Allra enklast är det att sanera vrak som ligger kölen uppåt. I princip kan man bara borra hål i skrovet och suga ut oljan, i stället för att ta sig in i vraket.

Även om de vraken i Skåne är enkla, finns det några betydligt mer avancerade, som bedöms som akuta redan nu. Frida Åberg nämner Skytteren som sjönk 1942 på västkusten som ett stort och komplicerat projekt. Även Harburg, som sjönk 1957 och ligger utanför Lidingö, har stora läckor och ligger dessutom väldigt nära land.

Ett annat uppmärksammat fall på listan är de så kallade Måseskärsvraken, det räknas som ett fall men är egentligen 28 fartyg, som sänktes på västkusten efter andra världskriget och troligen innehåller kemiska stridsmedel.

Som grund för undersökningen ligger Sjöfartsverkets utredning om att det finns omkring 17 000 vrak längs Sveriges kuster. 3 000 av dem kan vara miljöfarliga, 300 anses som miljöfarliga och ett 30-tal bedöms som en akut miljöfara.

– Det är de 300 som vi behöver titta närmare på. Det kan vara några vrak som tillförs eller några som stryks från 30-listan. Det är det vi ska undersöka, förklarar Frida Åberg.

Fakta

Så går saneringen till

Förenklat kan en sanering beskrivas med att arbetet startar med en inledande noggrann undersökning och kartläggning av vraket, bland annat för att lokalisera oljan. Efter den inledande undersökningen göra hål i skrovet på vraket vid de områden där olja har lokaliserats. Detta sker med modern utrustning som kan göra hål samtidigt som att ingen olja läcker ut. Dykare eller undervattensrobotar (ROV) utför denna uppgift.

Efter håltagning, med denna teknik, utmed flera platser på skrovet monteras kranar fast och oljan pumpas upp till mottagningsfartyg på ytan. När all olja är borttagen förseglas hålen och detta steg i saneringsoperationen avslutas. Oljan lämnas sedan för destruktion eller kan i vissa fall återanvändas, genom att föras in i raffineringsprocessen i ett oljeraffinaderi.

Vraket i sig utgör nu ingen stor miljöfara och kan istället fungera som en struktur som medför positiva effekter på miljön, genom att utgöra ett artificiellt rev som kan dra till sig fisk och andra marina organismer.

Visa mer...