Gamla gravstenar säkras upp

Södra kyrkogården Artikeln publicerades
Trädgårdsingenjör Birgitta Linåker känner på en gammal sten. Någon nedläggning är det dock inte tal om än. Säkerhetsrutinerna för att lägga ner en sten är också hög och så länge stenarna är isiga och hala avvaktar man.
Foto:Andreas Bendroth
Trädgårdsingenjör Birgitta Linåker känner på en gammal sten. Någon nedläggning är det dock inte tal om än. Säkerhetsrutinerna för att lägga ner en sten är också hög och så länge stenarna är isiga och hala avvaktar man.

Gravstenar som ligger ner på kyrkogården skulle lätt kunna misstolkas som sabotage, men det är allt annat än det.

Sedan 2013 har Kalmar begravningsverksamhet arbetat med att inventera alla gravstenar på Södra och Norra kyrkogården.

På Södra Kyrkogården sker en stor del av arbetet i år.

Syftet är att säkra upp ostabila gravstenar så att de inte ska falla och orsaka en olycka.

    At säkra upp stenar är ett arbete som alltid pågått, men sedan den tragiska olyckan i Västergötland hösten 2011 där en flicka avled efter att ha fått en gravsten över sig så har arbetet fått ett större fokus.

    – Det har tagits fram tydligare rekommendationer, säger Ove Nilsson, ansvarig arbetsledare på Norra och Södra kyrkogården.

    Arbetet går till på så sätt att gravstenarna provtrycks. Om gravstenarna inte tål ett tryck på 35 kg eller lutar mer än 16 grader är de dåligt förankrade och läggs ner.

    – Då sätter vi upp en skylt med information vid gravplatsen och skickar även ett brev till gravrättsinnehavaren. Där rekommenderar vi att man kontaktar ett stenhuggeri för att dubba gravstenen, berättar trädgårdsingenjör Birgitta Linåker.

    Gravstenen är gravrättsinnehavarens egendom och det är han eller hon som har det ekonomiska ansvaret för att säkra gravstenen.

    – Man kan säga att innehavaren har tre alternativ. Man kan låta stenen ligga, i vissa fall kan vi göra om stenen till en liggande gravsten. Man kan anlita en firma att sätta upp den eller välja att återlämna gravplatsen.

    Då många av de gravstenar som upplevs som mest osäkra är från 1950-talet och tidigare är det inte ovanligt att gravrättsinnehavare saknas eller att man väljer att återlämna graven.

    – För många kan det vara för långt tillbaka i generationen för att man ska vilja betala för att sätta upp den igen.

    Men även om man återlämnar gravplatsen är det inte säkert att gravstenen försvinner.

    – Alla stenar innan 1940 har ett kulturhistoriskt värde och ska bevaras.

    Birgitta och Ove visar en återanvänd gravplats där man har vänt på en gammal gravsten från början av 1900-talet och ingraverat nya namn på den.

    Men även nyare gravstenar som återlämnas försöker man återanvända i den mån det går.

    – Vid gravvisning för familjer visar vi upp återlämnade gravplatser och om en sten ser bra ut kan vi erbjuda dem att ta över den och att ett stenhuggeri får göra en omslipning på den. Vi försöker ha ett miljö- och återvinningstänk även på kyrkogårdarna, berättar Birgitta.

    Återvinningstänket märks också bakom grindarna till en större släktgrav från sekelskiftet. Graven är återlämnad och har i nutid gjorts om till askgravplats med plats för ett tiotal urngravsättningar.

    – Det handlar om att både bevara ett kulturarv och att använda det på nytt, förklarar Ove.