Har forskat om svenska textilarbeterskor i USA

Kalmar ,

Under första världskriget arbetade 2600 kvinnor på USA största klädfabrik. 400 var svenskar.Nu har Lars Olsson skrivit deras historia.

Lars Olssons bok om textilarbeterskor i Minneapolis i USA i början av 1900-talet har precis kommit ut i USA.
Foto: Karin Asmundsson
Lars Olssons bok om textilarbeterskor i Minneapolis i USA i början av 1900-talet har precis kommit ut i USA.

Lars Olsson är pensionerad professor, eller professor emeritus, i historia, vid Linnéuniversitetet. Men han fortsätter att forska om arbete och arbetare, både i Sverige och i USA.

Hans nya bok Women’s Work and Politics in WW1 America har precis kommit ut i USA.

– Det här är ett pionjärarbete, och det är anmärkningsvärt att ingen brytt sig om den. Och jag känner inte till någon annan studie där man undersöker ett helt företag. Annars brukar det aningen vara produktion eller kontor eller ledning.

Mungsingwear Inc i MInneapolis, Minnesota, var den i särklass största arbetsplatsen för kvinnor i Minnesota i början av 1900-talet.

I fabriken arbetade kvinnor från 30 olika länder. Störst efter amerikanerna, var den svenska gruppen, mer än 400 kvinnor. De flesta var unga och barnlösa, men det fanns undantag, De polska nattstäderskorna var gifta och hade många barn.

– Jag tror det var en betydande rasism. Jag har inte hittat en enda afroamerikan, och få judiska kvinnor, trots att det finns en stor judisk koloni. Personalomsättningen var stor, men det fanns inget barnarbete.

Kvinnorna var lågavlönade.

– Ägarna gjorde enorma vinster, medan en tredjedel av kvinnorna endast tjänade ihop till existensminimum om 10 dollar i veckan, eller mindre.

Under första världskriget fick företaget i uppdrag att tillverka underkläder till soldaterna i den amerikanska armén efter att USA gått in i första världskriget.

– Då sa man till arbetarna att arbeta hårdare, kräv inte mer lön, tänk på landet.

Företaget var antifackligt. Men för att få kvinnorna att stanna utvecklade ägarna ett välfärdsprogram, och försökte bygga en familjekänsla där de anställda fick höra att de tillhörde – ”the Big Munsingwear Family”.

Bland annat fanns det en cafeteria så att de anställda kunde äta lunch.

KFUK ordnade bostäder för ogifta kvinnor och ville skydda dem från att hamna i prostitution, som var utbredd i Minneapolis. En gång i månaden kom personaltidningen ut, allt för att öka känslan av samhörighet. Företaget ordnade också underhållning.

– Ledningen utnyttjade rasistiska fördomar bland de anställda. Några anställda uppträdde svartmålade i ansiktet och underhöll de andra med grova rasistiska stereotyper som skulle uppfattas som skämt. Alla skulle vara vita. Men det var nog inte så lätt för de tyska invandrarna.

Lars Olsson kom i kontakt med företaget när han på 90-talet undervisade vid University of Minnesota i Minneapolis.

– Jag besökte motsvarigheten till svenska landsarkivet och snubblade över pärmar om företaget. Allt fanns samlat, jag har aldrig sett något liknande. Det var fantastiskt.

Sedan dess har han arbetat med projektet, lite till och från.

Han har fördjupat sig i styrelseprotokoll och de anställdas bakgrund, hur arbetet var organiserat och om underklädestillverkning, och berättar hur garnet köptes och spolades och vävdes och klipptes till och syddes och synades och paketerades.

Företaget flyttade så småningom från Minneapolis. Fabriksbyggnaden, som är åtta våningar hög, finns kvar, och fortfarande säljs underkläder för män under märket Munsingwear.

Nu ska Lars Olsson fortsätta att forska på hemmaplan. Han är engagerad i arbetet med att skapa ett museum över arbetarna vid Kalmar läns slakteri. I höst, i samband med Ljus på Kultur, hoppas han kunna presentera boknummer två om slakteriarbetarna, samt en utställning.