Hatisk kultur synas i Fotbollsbögen

Kalmar Artikeln publicerades
På onsdagskvällen spelade Mårten Svedberg upp sin bejublade pjäs Fotbollsbögen i Energihallen. I veckan har han spelat den inför flera klasser med gymnasieelever.
Foto:
Det är tvära kast mellan rollerna och känslorna i monologföreställningen Fotbollsbögen. Mårten Svedbergs skådespeleri är explosivt och närvaron total.
Foto:
Mårten Svedberg spelar Fotbollsbögen mellan andra uppdrag. Bland annat har han spelat polisen Vidar Pettersson i Johan Falk-filmerna.
Foto:

Hur svårt är det egentligen att komma ut som homosexuell för sin bästa vän? Den frågan i allmänhet, och fotbollens machokultur i synnerhet, synas i pjäsen Fotbollsbögen.

Under en krogkväll för ett tiotal år sedan blev en kompis till skådespelaren Mårten Svedbergs bestulen på sin mobiltelefon. Genom att ringa telefonen lyckades dock vännerna hitta tjuven. I konfrontationen som följde skrek Svedberg "jävla bögjävel" åt tjuven.

– Bredvid mig stod en av mina bästa vänner, som är homosexuell, säger Mårten Svedberg.

– Efter det gick vår relation i kras och han ville inte umgås med mig längre.

Den krossade vänskapen tvingade Svedberg till en ordentlig självrannsakan. Vid denna tid studerade han på Teaterhögskolan i Malmö och kanaliserade sina tankar i pjäsen Fotbollsbögen.

I pjäsen spelar Mårten Svedberg två roller, de 19-åriga fotbollsspelarna och bästa vännerna Johan och Micke. Johan är homosexuell och har till slut samlat mod att berätta för Micke om sin sexuella läggning.

Micke är dock fostrad i fotbollens machokultur där det är fullt acceptabelt att kalla lagkamrater "bögjävel" och "hora" om misstag görs på plan.

Kraschen blir total när Mickes världsbild faller isär omkring honom och han förtvivlat slits mellan sin starka vänskap till Johan och den grundgjutna övertygelsen att man ska hata bögar.

Svedberg skiftar blixtsnabbt mellan rollerna och dialogen går fort. Men det är inte svårt att hänga med när de båda kompisarna bland annat diskuterar det orimliga i att endast en fotbollsspelare på elitnivå i världen har kommit ut som homosexuell, svenske Anton Hysén.

Publiken kastas mellan skratt och sorg när den osäkra Micke sakta men säkert landar i en acceptans av vännens läggning.

Pjäsen slutar med att Svedberg visar ett alternativt händelseförlopp. I det vacklar inte Micke som med våld och brinnande hat avslutar vänskapen med Johan. Ett mörkt avslut som lämnar publiken med en besk smak i munnen, och en liten inblick i rädslan homosexuella känner inför att komma ut för vänner, som kanske eller kanske inte kommer att hata dem för det.